förlossningen - Elise
Mitt senaste inlägg skrev jag 29/7 och då dröjde det inte mer än 4 dagar innan Elise kom till världen och förgyllde mitt liv. En helt fantastisk förlossning på många sätt där jag kände mig lugn och stark. Hade under en lång tid läst på om dyktekniken, vilket fungerade helt fantastiskt bra! Dagen började kl 6 då jag vaknade och magkänslan sa att det var igång. Philip åkte och fiskade och sen åkte vi allihopa hem till mamma med värkar ca var tionde minut. Helt plötsligt stannar allt av och jag har typ två värkar i timmen. Mamma och jag tar då med barnen på en liten promenad och under den promenaden drog det igång ordentligt och helt plötsligt klockade jag värkar ca var tredje minut.När vi kom tillbaka bestämde jag och Philip att vi skulle åka hem så jag kunde duscha och barnen fick stanna hos mormor och Roy så föräldrarna skulle få lite lugn och ro. Väl hemma ställde jag mig i duschen och gick sen för att lägga mig i soffan. Dock stannade värkarna av när jag tog det lugnt en stund men drog igång kraftigt när jag väl rörde på mig. Eftersom vi hade långt till förlossningen så bestämde vi att vi skulle åka in, och jag kan ju säga att vägen till Borås inte är helt kul med värkar.
Kom till förlossningen 17.15 och fick prata igenom läget med en barnmorska och kolla hur långt förlossningen kommit. Vi pratade om att jag tidigare haft snabba förlossningar och hon sa att hon absolut inte skulle skicka hem oss trots att jag inte var öppen i stort sett alls (vilket jag dock läst mig till i efterhand att jag va öppen 3 cm vilket jag anser är lite mer än inte öppen alls) och värkarna inte var speciellt täta(ca 5-6 min emellan) när de skulle mätas. Vi hade redan innan bestämt att vi skulle åka iväg och äta lite vilket barnmorskan tyckte lät som en bra idé och vi drog oss iväg för att hitta ett ställe som var öppet på en söndagkväll. Vi åkte ner till centrum vilket var hemskt (nedrans kullersten) och bestämde oss tillslut att åka till McDonalds och vid den tidpunkten var värkarna såpass kraftiga att jag var tvungen att stanna allt och koncentrera mig när de kom. När vi satt och åt kom de med ca 3 minuters mellanrum och var starka så vi bestämde oss för att åka tillbaka.
Vi kom tillbaka 20.10 och dom kopplade CTG igen.
21.05 kom barnmorskan tillbaka och då hade jag lyckats slumra till mellan värkarna och stämningen var lugn och avslappnad. De ville inte skriva in mig på förlossningen än men jag fick alvedon och fick gå in och ställa mig i duschen. slemproppen hade då börjat gå i omgångar men jag hade inte öppnat mig nåt mer. Jag satt på en pall i duschen med duschen riktad mot magen och dök med full koncentration medan Philip satt och kollade på Archer.
Viktigt för mig under förlossningen var även en låt.... Ed Sheeran - I see fire... den lyssnade jag på under hela dagen och den lyckades hålla mig lugn. :)
21.50 ringde vi på barnmorskan efter att värkarna började bli svåra att dyka igenom. 5 cm var jag öppen då och vi fick förflytta oss till förlossningsrummet och blev inskrivna 22.10. Allt såg då bra ut och jag bestämde att jag ville ha lustgas och vi diskuterade även eventuellt epidural. De skulle då ta lite blodprover men lyckades inte riktigt med det (och i slutändan hann de inte ta proverna heller) efter en kort stund kände jag att det inte funkade längre.
22.50 Jag bad om epidural. Vi diskuterade detta jättekort för helt plötsligt kom krystvärkarna. Jag sa "nu kommer den", vilket hon även gjorde med buller och bång på två krystvärkar. Var helt fantastiskt att vara så klar i huvudet (eftersom jag inte tog någon mer smärtlindring) att jag till och med fick känna på hennes huvud mellan de två värkarna. 22.52 var vår älskade Elise född! Vår stora tjej på 50 cm och 4160g. Under och direkt efter förlossningen hade jag högt blodtryck, men när det rättade till sig rullade vi vidare till bb med vår älskade lilla dotter!
ingen bebis än
Som rubriken lyder så har ingen bebis kommit än, och har inte heller gett några indikationer på att det är dags snart. Kan minst sagt kalla mig själv otålig och irriterad just nu. Svårt att njuta av tillvaron när man bara går och väntar... och väntar... och väntar! 39+4 idag enligt första UL. Envisa unge där inne, det är dags att komma ut nu!!
14/5
- Första dagen for din senaste mens var 25-Oct-2014
- Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 01-Aug-2015
- Du är gravid i vecka 28+5 (läs mer).
- Bebisen väger c:a 1410 gram. *
- Bebisen är c:a 40,2 cm från hjässa till fot. *
- Du har klarat av 72% av graviditeten.
- Du har 78 dagar till förlossningen.
78 dagar kvar till beräknad förlossning. Peppa, peppa!:) Längtar mer och mer för varje dag som går, och blir mer peppad hela tiden. Ser såå mycket fram emot det första mötet, att bara få ligga och ha skrutten i famnen istället för på magen, och helt ärligt ser jag fram emot att inte vara gravid längre haha! Älskar att vara gravid, men har ganska ont mest hela tiden och är trött så jag nästan stupar. Ska bli roligt att ha lite mer energi och orka leka med barnen längre än fem minuter i sträck utan att längta efter en bänk att sitta på eller en säng att ligga i. Värsta gravidkrämporna just nu är halsbrännan som håller mig vaken och smärtan som jag har i bröstkorgen när jag ligger på vänstersidan (typ håll), Gör ont så ända in i h*lvete! Med andra ord finns det ju en anledning till varför jag är trött. All sömn sker på högersidan eftersom jag inte kan ligga på rygg, mage eller vänstersida och sen lite halsbränna på det så man får höja upp huvudet. Nja, nätterna är ingen hit just nu. Och jag som älskar min sömn!
Förövrigt är det just nu fullt upp med skolarbeten. Laborationen om metadata är i stort sett klar, så imorgon börjar jag på laboration nr 2. Efter den är helt färdig kanske man kan se ljuset i slutet av tunneln, sommarlovet! Kom in på en sommarkurs, men det lutar mer och mer åt att ta sommaren till att vila upp mig istället. Fortsätta med det eviga lägenhetsletandet och förbereda inför bebis ankomst! Då har jag i alla fall hela Juni och förmodligen en bit in i Juli på mig också.
nu du Amanda, tre inlägg på någon vecka. Du tappar väl inte hakan helt va? ;)
Fakta :)!!
Saxat från blimamma.se
Första dagen for din senaste mens var 25-Oct-2014
Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 01-Aug-2015
Du är gravid i vecka 28+3
Bebisen väger c:a 1350 gram. *
Bebisen är c:a 39,7 cm från hjässa till fot. *
Du har klarat av 71% av graviditeten.
Du har 80 dagar till förlossningen.
Din första trimester varar från 25-Oct-2014 till 22-Jan-2015
Din andra trimester varar från 23-Jan-2015 till 23-Apr-2015
Din tredje trimester varar från 24-Apr-2015 till 01-Aug-2015
Befruktningen ägde rum omkring: 2014-11-08
Hjärtat börjar att slå ungefär nu: 2014-12-03
Embryot börjar röra sig: 2014-12-26
Embryostadiet övergår till fosterstadie: 2015-01-02
Alla inre organ är i stort sett färdigbildade: 2015-01-02
Risken för missfall avtar efter detta datum: 2015-01-16
Illamåendet avtar för de flesta: 2015-01-23
Könsorganen börjar bli tydliga (inte på ultraljud): 2015-01-30
Fostret kan svälja och kissa: 2015-02-13
Ungefärlig nu är det dags för RUL: 2015-02-20
Nu kan du kanske känna fostrets rörelser: 2015-03-02
Fostret börjar få regelbundet sovmönster: 2015-03-16
Fostret kan nu höra: 2015-04-05
Nio av tio barn överlever om de föds nu: 2015-05-04
Många bebisar lägger sig nu med huvudet nedåt: 2015-06-07
Ditt beräknade förlossningsdatum: 2015-08-01
Drömde inatt att det är en liten pojke därinne. Blev jätteförvånad i drömmen för jag trodde att det var en tjej....tills jag såg paketet;) Men liten var väldigt lik Neo i drömmen. Ska bli så spännande att få se hur skrutten ser ut! HERREGUD vad jag längtar tills du ska få komma till oss och förgylla vår vardag!
Första dagen for din senaste mens var 25-Oct-2014
Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 01-Aug-2015
Du är gravid i vecka 28+3
Bebisen väger c:a 1350 gram. *
Bebisen är c:a 39,7 cm från hjässa till fot. *
Du har klarat av 71% av graviditeten.
Du har 80 dagar till förlossningen.
Din första trimester varar från 25-Oct-2014 till 22-Jan-2015
Din andra trimester varar från 23-Jan-2015 till 23-Apr-2015
Din tredje trimester varar från 24-Apr-2015 till 01-Aug-2015
Befruktningen ägde rum omkring: 2014-11-08
Hjärtat börjar att slå ungefär nu: 2014-12-03
Embryot börjar röra sig: 2014-12-26
Embryostadiet övergår till fosterstadie: 2015-01-02
Alla inre organ är i stort sett färdigbildade: 2015-01-02
Risken för missfall avtar efter detta datum: 2015-01-16
Illamåendet avtar för de flesta: 2015-01-23
Könsorganen börjar bli tydliga (inte på ultraljud): 2015-01-30
Fostret kan svälja och kissa: 2015-02-13
Ungefärlig nu är det dags för RUL: 2015-02-20
Nu kan du kanske känna fostrets rörelser: 2015-03-02
Fostret börjar få regelbundet sovmönster: 2015-03-16
Fostret kan nu höra: 2015-04-05
Nio av tio barn överlever om de föds nu: 2015-05-04
Många bebisar lägger sig nu med huvudet nedåt: 2015-06-07
Ditt beräknade förlossningsdatum: 2015-08-01
Drömde inatt att det är en liten pojke därinne. Blev jätteförvånad i drömmen för jag trodde att det var en tjej....tills jag såg paketet;) Men liten var väldigt lik Neo i drömmen. Ska bli så spännande att få se hur skrutten ser ut! HERREGUD vad jag längtar tills du ska få komma till oss och förgylla vår vardag!
28+2
Veckorna susar förbi och för varje dag blir jag större och otympligare... suck, denna graviditeten har inte riktigt gått som jag tänkt mig (inte för att man kan bestämma sånt men en idé har man alltid i huvudet) Till skillnad från hur det var när jag väntade Neo och Melanie så har jag lagt på mig mer vatten (och därmed även mer vikt), jag har ondare av både foglossning och i ryggen som jag känner inte riktigt har hängt med mellan graviditeterna och jag är inte ens nästan lika hormonstinn (även om Philip antagligen tycker motsatsen).
Gravidmässigt känns det ändå som att det inte är mycket att uppdatera.... magen är STOR!
SF måttet v. 25 var 28, med andra ord på övre gränsen av vad som anses normalt, och sen dess har den bannemej blivit ännu större. Vem vet vad barnmorskan kommer säga vid nästa besök.. äh bebisen kickar och har sig och jag peppar mig själv inför förlossningen som är ca 80 dagar bort. Mental förberedelse var det ja!:)
SF måttet v. 25 var 28, med andra ord på övre gränsen av vad som anses normalt, och sen dess har den bannemej blivit ännu större. Vem vet vad barnmorskan kommer säga vid nästa besök.. äh bebisen kickar och har sig och jag peppar mig själv inför förlossningen som är ca 80 dagar bort. Mental förberedelse var det ja!:)
Kvällen idag bjuder på lite läsning, listskrivning, nybakt bröd och ett glas saft :D Har många saker som är i behov av att bli uppordnade så jag antar att det är dags nu :) Nu ska magen och jag lägga oss och slappa i soffan, ibland får man allt vara bra nöjd med livet ♥
24+3 - negativitet
Veckorna susar förbi och vecka 25 är nu här. Mycket positivt på gång i livet, men även mycket av något som jag skulle vilja kalla... pissitivt? Mest kring mina egna känslor och så visserligen, men tråkigt ändock.
Motivationen är i botten när jag behöver den som mest. Själv tror jag att grunden till det hela (utöver hormonstormarna) kan vara stress och en känsla av allmän nedstämdhet. Philip och jag hade en helt underbar dag i Gdynia med strålande sol, shopping, god mat och känslan av att bara (eller ja mestadels i alla fall) vara ett par (som förövrigt börjar närma sig 7 år tillsammans nu!) På vägen hem var det vågigt, säkert inte mycket alls men eftersom det var becksvart ute så kändes det värre än det var. Hej katastroftankar och vakennatt för mig! Måste plugga... men huvudet är på annat håll = inget blir gjort = ännu mer ångest. SUCK!
Jag har gått upp lite mer än jag hade velat under graviditeten (Jul, påsk, illamående, cravings och foglossning har alla gjort sitt ihop med att jag känt mig nedstämd (och jag är väl medveten om att jag är känsloätare)) så nu går jag dagligen och tänker på att nästa vecka ska jag väga mig hos barnmorskan och det gör mig ledsen att få se en ny siffra högre än den förra.
Som om det inte var nog känner jag mig även ibland misstrodd (i brist på bättre ord) i vissa val i min (vår) föräldraroll, och har även fått höra att Philip inte gör ett superjobb som pappa direkt. Vissa saker sägs såklart i all välmening, men dom svider ändå. Det kan vara kommentarer om kost, hurvida jag är "sträng nog" i min uppfostran, att barnen måste lära sig att inte ta så mycket plats och hur vi pratar med barnen. Kommentarer, även om de sägs i välmening som sårar mig och har gjort att jag numera knappt vill gå hem till vissa personer för att det känns som om barnen bara får höra massa som jag inte håller med om, eller att jag får höra saker som handlar om dom. Och lets face it, ingen vill höra sånt när man verkligen gör sitt bästa och det man själv ser är glada, friska barn som man vill ge allt gott och all kärlek som finns.
Så skolan går skit. (Har klarat allt hittills så vitt jag vet, men hade verkligen behövt någon att stötta mig mot nu den sista tiden innan sommaren. Finns dom som kan stötta genom att ta hand om barnen en stund, vilket såklart uppskattas, men uppgifterna går så dåligt att jag hade behövt någon som kunde hjälpa mig lite med dom ett tag.) Planerna för Melanies kalas skiter sig (eftersom det var två stycken som svarade i tid och änsålänge är det en av hennes kompisar som kommer och några släktingar.) Måendet skiter sig av alla anledningar nämnda ovan. Känner mig just nu allmänt nedstämd, omotiverad, ensam och ledsen. Måste dessutom skriva ett inlägg om mellankrigstiden i Sverige, efterkrigstiden i Sverige och jämföra detta med hur det såg ut i resten av Norden. Helst typ nu.
18+1
Är inne i en väldigt...harmonisk fas om jag får säga det själv. Barnen är glada och pigga (efter ännu en sjukdomsepisod) och jag mår ganska bra. Utöver att jag fått ont i nedre delen av magen och att det ibland hugger till i ryggen och ned mot låret. Ska ringa barnmorskan imorogn och se vad dom säger om det hela, kan vara foglossning men isåfall har det eskalerat något kopiöst de senaste dagarna och jag vill inte ens tänka på hur detta ska sluta! Är mest orolig över värken jag har i nedre delen av magen och vill gärna vara säker på att det inte är nån infektion som pågår. Tar det säkra före det osäkra och slår dom en pling och bokar in en tid tror jag.
Just nu är jag inne i någon slags "boa-period" då allt jag vill är att få ordning i bebisens rum. Just nu är det mesta där inne som ska vara där inne, men allt ska skruvas ihop och ställas iordning samt tvättas och fixas. Ska bli mysigt att fixa bebisens rum tillsammans med hela familjen denna gången, Melanie pratar om det hela tiden och hon tycker att det är jättespännande att få fixa iordning för kommande lillasyster (som hon tror att det är;)) Philip tror samma, och jag drömde inatt att vi fått en liten tjej som vi skulle kalla för Millie.....men Millie och Melli blir lite väl likt tror jag ;)
Neos språk har förövrigt bokstavligen exploderat de senaste veckorna! Han säger massa ord och sätter även ihop ord så man ska förstå honom bättre. Lille myskillen!
Sen går vi även i hustankar, jag och Philip. Jag hittade en sida där man designar sitt hus online och inspirationen sattes igång ordentligt. Spara, spara, spara, spara, spara + plugga, plugga, plugga, plugga plugge (=kan få ett jobb så man kan få lån) så kan det vara möjligt att ha det....innan vi fyller 30 kanske...haha.
finfint är det i alla fall. Drömma kan man alltid ♥
offentligt?
snart dags att göra det lite mer offentligt att vi ska få tillökning? Eller ska man försöka hålla sig ända tills den 10 mars när vi ska få se bebisen igen?
Inga rörelser känner jag än (16+3 så det hade ju varit tidigt i så fall) men vi har hört hjärtat på dopplern, och även kunnat spela in det så vi har ljudet på datorn.! Alltid lika härligt att få veta att allt är okej, ska bli så skönt att kunna känna av den lille där inne. Har ingen känsla av vilket kön det är heller, suck, bara att vänta tills juli/augusti någon gång då antar jag!
Förövrigt har vagnen kommit nu! Inte spjälsängen och skötbordet dock så får kolla upp vart dom har tagit vägen. Är jättenöjd med vagnen hittills och Neo sitter som en prins i den :)
Men nu måste jag fortsätta med pluggandet (som känns som att det är på rätt spår just nu)!
Inga rörelser känner jag än (16+3 så det hade ju varit tidigt i så fall) men vi har hört hjärtat på dopplern, och även kunnat spela in det så vi har ljudet på datorn.! Alltid lika härligt att få veta att allt är okej, ska bli så skönt att kunna känna av den lille där inne. Har ingen känsla av vilket kön det är heller, suck, bara att vänta tills juli/augusti någon gång då antar jag!
Förövrigt har vagnen kommit nu! Inte spjälsängen och skötbordet dock så får kolla upp vart dom har tagit vägen. Är jättenöjd med vagnen hittills och Neo sitter som en prins i den :)
Men nu måste jag fortsätta med pluggandet (som känns som att det är på rätt spår just nu)!
kostupplägg
Philip vill äta bättre nu när han börjat träna och jag för detsamam eftersom jag ska försöka hålla vikten tills slutet av graviditeten. Vill inte bli orörlig, få hjärtklappning och vara trött. Nej nu är det dags. Sitter och knåpar lite så får vi se vad jag kommer fram till innan det är dags att handla nästa gång. Imorgon kommer min vagn med, woho! Eller ja... bebbens och Neos vagn såklart ;)
15+2
Tänkte se om det går att hitta lilla hjärtat idag och få lyssna lite på det... gör det inte varje dag, men det känns skönt att ha alternativet att göra det ibland när man inte kan känna några rörelser än. Känner mig dock konstig och spänd i magen när jag är ute och går.... sammandragningar eller ligamenten kanske? Ligamenten sträcks ju mer och mer och livmodern tränar sig så kan väl vara vilket som antar jag... eller kanske växtvärk? Inte ont, men lite obehagligt ibland bara.
Melanie och Neo fick rasa runt i Novahallen en timme efter att dom kom hem från Helene idag så Melanie var rejält trött och somnade redan innan 7 och Neo verkar ligga lugnt och ska sova hos Philip nu. Själv ska jag väl plugga...som vanligt. Hör ju inte till ovanligheterna just nu, men det lugnar nog ner sig snart.
Sitter väl en timme max ikväll och sen skriva mer imorgon. Skönt att få komma ikapp lite efter en period då pluggandet känts lite överväldigande. Godkänd på allt hittills och förhoppningsvis på rätt väg med de nuvarande uppgifterna så jag känner mig hyfsat lugn i alla fall.
Kanske ska passa på o gosa ner mig hos Melanie fem minuter innan jag börjar skriva om "Italien efter Napoleontiden..." Låter som något jag faktiskt känner för att göra, i förhållande till hur gärna jag vill sitta här och läsa i historieböckerna.
Förresten.... vagnpaketet är påväg! Fick mejl om det idag. Dom är verkligen inte långsamma i svängarna på jollyroom haha.
ÄNTLIGEN!
Nu är det gjort! Jag har klickat hem ett vagnpaket som jag spanat på länge nu och det känns helt pirrigt! En brio smile blir det, komplett med sittdel, liggdel, bilstol som passar till chassit, bas till bilstolen sen säng och skötbord på det. Första gången nånsin som jag gjort ett sånt stort köp. Stackars alla som fått lyssna på mitt tjat om den, men jag behövde det för att känna att det känns bra att beställa den. Lite tidigt är det, men sittdelen tänker jag använda med Neo när vagnen kommer så den kommer bli använd i alla fall. Fick höra hjärtat med dopplern hemma häromdagen med så det känns i alla fall okej att göra ett såpass stort inköp redan :)
Idag är det söndag och dagen som bjöd på klarblå himmel har jag spenderat inne framför datorn. Lagom kul kanske. Men har fått ordning på en hel del av skolarbetet så det känns ändå bra. Tänkte ta mig en sväng med Issy sen så jag får komma ut och röra lite på mig idag med.Ut i friska luften och faktiskt flytta på rumpan en bit ;)
Kvällen bjuder i alla fall på en liten början till diskussionsinlägg om italien efter napoleontiden. Ska se till att få lite skrivet så jag är ute i god tid denna gången även om inte resten av gruppen är det. Ibland är man så trött på dessa grupparbeten, men det är bara att jobba sig igenom det!
Puss och kram till alla mina vänner önskar Lina på superhumör! Bjuder på en bild på mina framtida pärlor med ;) Tror att Melanie och Neo kommer vara helnöjda redan innan bebisen kommer ;)!
tidsbrist och dålig koncentrationsförmåga..
råder här hemma just nu. Skolarbetet känns kämpigt och det är mycket runt omkring. Mycket positivt och vissa saker är bara...mycket. fullt ös med diskussioner, kompletteringar pga missade studiedagar, laborationer och hemtentor. Fullt ös med två pigga och friska barn (äntligen). Fullt ös med livet i övrigt, så ja det är mycket på gång :)
Är numera i vecka 15 och har ingen aning om vart tiden tagit vägen. Går just nu i vagntankar och har hittat ett "paketpris" inkl. allt vi behöver i stort sett och funderar på att köpa det, men kan inte riktigt ta såna beslut just nu utan att veta hur ekonomin ser ut nästa månad. Vill inte tömma besparingarna för ett köp...men om jag kan beställa det så tror jag att det kommer passa finfint till lillbebben!
Plugget fortsätter nu en stund till innan det är dags för upphämtning av barn...
vila...vad är det undrar jag ibland... ??
matpaus
Tog en snabb paus från pluggandet nu för att hinna peta i mig lite mat. Är bannemej hungrig hela tiden! Fast som tur är så är jag sugen på frukt och grönt för det mesta, så hyfsat nyttigt blir det i alla fall. Vågen står på ca +1kg idag vilket känns...okej antar jag. Nu kan jag trots allt börja träna lite smått med eftersom jag inte mår så dåligt längre som jag gjort innan!
Januari har kantats av otur för oss, började året inlagda på sjukhuset, Neo har ramlat och fått tejpa armen och Melanie ramlade i förrgår på Neos kalas och slog huvudet i en av hans leksaker som han fått. Gick rakt igenom övre delen av örat och gjorde ett jack i huvudet.... det gör så ont i mammahjärtat när dom slår sig så! I övrigt fick min lille en fin tvåårsdag i alla fall med besök från mormor, Roy, gammelmorfar och Fridur. Fina presenter och fint sällskap ihop med favoritmaten så han verkade nöjd ♥
Graviditeten känns dock som att den går bättre *peppar peppar, ta i trä*. Mår inte alls dåligt längre, sålänge det inte går allt för länge mellan måltiderna och tiden rusar verkligen iväg. Mer än 30% av graviditeten avklarad och om några veckor så ska jag väl kanske få känna några små rörelser där inne :) 10 mars är det dags för ultraljud, känns faktiskt helt okej fastän det är ganska lång tid tills dess. Jag har så mycket att göra med skolan nu att jag knappt känner av att jag är gravid. Hemtenta i juridik inskickad i söndags och en i historia som jag har fullt upp med att färdigställa (läs komma igång med) just nu. Jag trivs verkligen super med arkivvetenskapen, medan historian inte är fullt lika rolig... känns inte som att kursen är så välorganiserad som jag hade velat och deltagarna...tja det är väl många som hoppat av och inte meddelat det om man säger så, vilket försvårar gruppdiskussionerna något.
Värt att nämna med kan ju vara att Philip började på nytt jobb igår, som lastbilsmekaniker. Känns mycket tryggare än förra jobbet och han verkar trivas super! Nytt jobb och ett litet syskon till mina älskade. Kan man be om mer?♥
11+1
Nu har dom fem små inläggen som jag satt på tidsinställning publicerats :) Vecka tolv är här nu och lite har hänt sen senast. Jag mår äntligen inte skit hela dagarna, utan mår tvärtom helt okej största delen av tiden! Var även på ultraljud i fredags, vilket är anledningen till att jag nu vågar publicera inläggen. Resultatet var en fin liten bebis som sprattlade runt, även om själva upplevelsen som ultraljudet innebar var sämst. Aldrig mer bokar jag in mig där för ultraljud! Barnmorskegruppen=sämst. Tre ynka minuter fick vi titta för 500:-...personlig och positiv upplevelse hell no.
Den 10 mars är det äntligen dags för rutinultraljud och sen äntligen få berätta för Melanie att det ska komma en liten bebis till familjen. Helt fantastiskt, känns mer verkligt nu när vi vet att det står rätt till i magen :)
Idag ska morfar få veta vad som pågår, och sen Philips mormor och morfar. Sen vet alla de närmsta :)
Nu på söndag fyller Neo 2 år. Min lilla kille har blivit så stor! Firande med lite mat och god efterrätt på söndag och lite trevligt sällskap. Allt jag vill ha♥
Mina älskade barn, det bästa jag har i mitt liv♥
7+0
Ja nu var det ett tag sen jag skrev och jag har rent ut sagt mått skit. Trött, halsbränna, molvärk, hormonutbrott, luktkänslig och inte minst illamående. Detta är första gången som jag spyr pga graviditetsillamående, hoppas för guds skull att det inte håller i sig länge...
Imorgon blir det jobb, och herregud hur ska detta gå... funderar på att ringa och sjukanmäla mig för så som jag mår på morgonen, dom kommer se att jag inte mår bra... känner mig inte helt peachy för tillfället om man säger så!
Börjar fundera lite på hur vi ska lyckas med detta platsmässigt... vi har trots allt en väldigt liten lägenhet. Vi har fått erbjudande om att kolla på hus som ska hyras ut och självklart ska vi kolla, men månadskostnaderna kommer öka drastiskt vilket får mig att tveka... om det är så att vi blir kvar i lägenheten så har jag (nästan) bestämt mig för att vi ska göra om datorrummet till ett bebisrum. Leksaker mm finns i barnens rum så det viktigaste är att det finns rum för en spjälsäng och bebisens kläder. Men det är ett tag kvar innan såna här praktiska problem måste lösas så jag är inte orolig. För att vara ärlig lever vi en väldigt bekväm livsstil här. Vi har i stort sätt fri tillgång till tvättmaskin, affären ligger bokstavligt talat runt hörnet, alla bekvämligheter är nära... är lite kluven.. men jag har tid att tänka på det så tankarna ska väl klarna upp snart hoppas jag..:) Compact living eller mer ansträngd ekonomi i ett stort fint hus där barnen kan ha varsitt rum?
Till helgen kommer barnens farbror Erik förmodligen hit så måste fortsätta rensa, städa och vika undan bebiskläderna som jag redan har tvättat (och samtidigt rensat ut det som vi inte vill ha längre). Vi ska inte kolla vad det är för kön på liten i magen så jag viker in allt möjligt i garderoben istället för att slänga ner det i källaren igen :)
Inlagda...
Ja här ligger vi, Melanie och jag, på Östra sjukhuset. december månad har varit ett långt töcken av sjukdomar och nu kom droppen som fick bägaren att rinna över. Efter en episod med hög feber och täppt näsa sedan jul så vaknade hon igår med ett vänsteröga som var helt igensvullet. kul! Efter ett besök på vårdcentralen där vi skickades åt alla möjliga håll för tester och undersökningar så fick vi en akutremiss till barnakuten här.... Efter ytterligare tester och undersökningar kom de fram till att det skulle göras en CT-röntgen och en slang i armen förbereddes för att kunna spruta in kontrastvätska. Jätteduktig tjej som låg så stilla i röntgen, mammas höna ♥
röntgen visade i alla fall att hon hade precis det vi inte ville att hon skulle ha, något som heter etmoidit. Direkt inläggning efter det med antibiotika intravenöst. Eftersom hon inte fått i sig tillräckligt med vätska under gårdagen så fick hon även glukosdropp. Tre doser antibiotika, lika mycket ibuprofen och lite extra alvedon, och ändå har jag en tjej som inte vill äta eller dricka, leka eller spela, prata eller ens vara vaken. Ögat är supersvullet och Melanie mår jättedåligt. fram tills lunch idag hade vi ett enkelrum - jätteskönt! Nu har vi ett delat rum....mindre skönt... Vi blir kvar minst tills imorgon och då ska det tas nya infektionsvärden/sänka.... Har antibiotikan hjälpt så kan det bli så att vi får komma hem imorgon och annars blir det ännu en natt här i det delade rummet där vi kommer få nya rumskamrater... Känns som att bo på kollo....
sålänge hon blir frisk min lilla...hellre för än senare så vi slipper oroa oss så... Älskade Melanie...<3
Får man klaga ibland?
Den senaste tiden har det hänt så mycket bra och det har känts så positivt. Men av någon anledning händer ju inte bara bra saker, utan det måste finnas tusentals små kullar som man måste ta sig över hela tiden. Får man lov att klaga lite då?
Philip har fått jobb = fantastiskt bra! Philip har timlön = han får inte ut några pengar... typ alls... denna månaden eftersom man får timlön månaden EFTER man jobbat, och han har jobbat hela maj.
Detta är helt klart det största problemet just nu. Så jäkla tråkigt att behöva känna såhär även när man har jobb. I Augusti/september kommer jag dock kunna börja jobba och förhoppningsvis plugga så då blir det ju lättare. Men först är det juni, och sen är det juli och eftersom även jag har timlön så kommer jag ju inte få ut någon vidare lön förrän tidigast september. Jag blir så jäkla sur på skiten! Är så jävla trött på att behöva vända på varenda ruttet korvöre HELA TIDEN.
Nya mantran är:
"Vad vore livet utan prövningar hela tiden?"
"
Utöver detta svarta molnet över mitt huvud har jag några småsaker på hjärtat som jag går och stör mig på.
*Är det så jäkla svårt att komma ihåg mig? Jag har bott i lägenheten sen oktober, Philip flyttade hit i mars. Ändå finns det grannar som knappt kan komma ihåg mig och tillslut säger typ "ah men juste du är philips tjej va?" Seriöst vafan är jag helt osynlig?? Jag har bott här i typ fem månader mer än honom och ändå är det så jäkla svårt att ens veta vem jag är eller veta vad jag heter (trots att jag i vissa fall pratat med personen många gånger och så vet dom ändå inte vad jag heter)
*Varför ska man behöva gå och grubbla över hur man uppfostrar sina barn? Jag tycker att Melanie är helt fantastiskt duktig för att vara 3 år! Hon säger tack när hon får nåt, hon är nästan alltid glad, hon är social och hur charmig som helst. Men hon är ett barn, hon är livlig och hoppar och klättrar (som dom flesta barn) och tydligen är jag för slapp som mamma för att hon inte uppför sig enligt andras regler när vi är hos dom (hade jag vetat reglerna hade jag självklart sagt till, eller kunde någon sagt till så hade jag sagt till henne). Det är just såna saker som gör att jag ibland är obekväm med att komma till folk som inte har barn (eller har väldigt små barn och därför inte kan relatera) Det känns bara som att man är en börda hela tiden och man måste alltid tänka på precis allt som barnen gör. Visst jag har ingen strikt uppfostran. Jag är inte intresserad av att driva något slags militärläger heller. Melanie mår BRA och hon har en sån fin personlighet att jag blir lycklig över att jag lyckats få en så fin och omtänksam tjej. Stark vilja har hon, men hon uppför sig så bra att man ibland får leva med lite snedsteg. Men som sagt, hon är barn och det är intensivt att ha barn. Dom gör saker som dom inte ska ibland och det känns jobbigt när folk tycker att dom är jobbiga.
*Jag ammar fortfarande Neo på natten, barnen sover i våran säng efter att dom vaknat på natten, Melanie har napp om hon sover oroligt och har madrömmar, dom kladdar med maten ibland då det inte är med meningen och då säger jag inget, dom får ibland saker med socker i på vardagar, dom blöter ner halva köket för att dom får vara med och diska (diskar gör dom för att dom tycker att det är kul), dom får ganska ofta vara med och välja mat och laga mat och jag gör ibland saker som avleder uppmärksamheten från något för att slippa ta fajter med barnen.
Så. Där har ni mitt slappa föräldraskap som jag trivs med och som håller mina barn glada.
*Det finns fruktansvärt falska och jobbiga människor i denna värld och dom håller sakta men säkert på och sållas ut ur min värld. Som min mamma lärt mig: Man ska inte ge någon energi till folk som bara tar och inte ger tillbaka, energitjuvar.
Så, nu har jag fått detta sagt. Kanske kan jag fortsätta vara positiv nu?
livet stressar vidare
Bloggen prioriteras som vanligt bort. Jobbar varje dag, pluggar numera 100% = inte mycket tid över till annat än barn och sambo (knappt han heller tyvärr) I alla fall har den senaste tiden varit händelserik! Jag har varit på arbetsintervju och blev erbjuden jobbet, kul men om philip får jobbet som han varit på intervju för dom senaste två dagarna så får jag tacka nej. Sen har jag intervju för ett tredje jobb på fredag också... men sitter fortfarande och håller tummarna så hårt för att något ställe med arbetstillfällen i Floda ska höra av sig! BEHÖVER verkligen det. Vill inte pendla till Alingsås varje dag. Det känns knappt hållbart när man har två små barn hemma att båda föräldrarna ska pendla utanför kommunen vareviga dag. Nej, idag tar jag tag i problemet och söker som timvikarie på äldreboendet i Floda, så kanske jag kan få jobba kvällar och helger i alla fall. Det skulle vara skönt!:)
Har även ansökt till universitetet till hösten. Dom nuvarande studierna går prima, har godkänts på alla uppgifter hittills och ligger bra till i tid men till hösten börjar jag förhoppningsvis läsa till en kandidatexamen i arkivvetenskap. Spännande!! Är så galet lättad och glad över att beslutet är taget och jag har bestämt mig :)
Innan jag kollar vidare på min föreläsning vill jag bara tacka mina föräldrar och deras respektive. Så underbart att alltid ha någon som står bakom en. För er som inte vet det, jag har helt fantastiska föräldrar. Dom har aldrig vikit från min sida och gör alltid allt dom kan när dom behövs. PRECIS en sån förälder vill jag vara åt mina barn, hela livet
♥
22!
Kan fortfarande inte greppa att det är min 22års dag idag. Jag är 22 år. Vart fasen tog åren vägen?! Men i år ska bli ett bra år. Bästa året hittills. Jobb och plugg är överväldigande, det är stressigt och så... men vet ni vad? Jag gör det, och det funkar! jobbar typ 75%, pluggar 75%, och spenderar tid med mina underbara barn. Det enda som fattas är lite mer ensamtid med Philip som kämpar hårt och gör ett superjobb med att vara hemma med barnen och hålla lägenheten i fint skick. Detta är vårt år!
Ser fram emot tenta ikväll (konstigt nog eftersom man normalt sett kanske inte vill ha tenta på sin födelsedag). Ser fram emot att skriva min allra första tenta på universitetet och göra det med bravur!
Shit, positiviteten flödar, ska man göra nåt kul av det kanske istället för att sitta och blogga?;) fast...
Ibland är det kul att överraska sina kompisar som fortfarande tittar in ibland (Amanda och Jessica vet jag kommer bli överraskade i alla fall ;))
Nu ska jag dra på riktigt hög musik och sitta och läsa om " Hälsan och dess bestämningsfaktorer i olika kommuner" tills Philip och barnen kommer hem. Sen ska här dansas och städas!
vikten btw
Det var längesen jag skrev något om det, eller har jag nånsin skrivit något på denna bloggen? Kanske bara min privata.
Hursomhelst så måste jag påminna mig själv om hur jäkla stolt jag är över mig själv!! Igår visade vågen en siffra som jag inte sett sen början av gymnasiet, 6kg mindre nu än när jag blev gravid med Neo och bara 6kg kvar till målvikt!! Nu är det snart dags att köpa nya jeans då dom som ska sitta tajt inte riktigt smiter åt längre. ;) Enda sättet jag egentligen själv ser att jag har gått ner. Det är så kul att börja prova kläder hemma som man inte använt på ett tag och dom faktiskt sitter snyggt! Man blir helt klart motiverad att klä upp sig lite oftare :)
Jag undrar verkligen om jag någonsin kommer bli så bekväm med siffran som vågen visar att jag vågar skriva eller säga den högt. Vem vet, kanske, självkänslan blir starkare och starkare när jag ser mig själv lyckas. Kanske inte just för att jag gått ner i vikt utan snarare för att jag för första gången lyckas med något som jag velat göra i många år.
Ville bara säga detta för idag äger mitt liv ♥
