Nu har jag en sån där känsla i magen. En sån som gör att hela dagen känns jobbig och som inte går att bli av med. Ett beslut är alltid ett beslut, men det betyder inte att det är mindre jobbigt för oss runtomkring. Jag hoppas att det blir bra med att prata med någon, ta hjälp av familjen och ta egentid. Riskera livet för vikten är något som jag inte klarar av att se dig göra. Du vet att vi här hemma älskar dig och hjälper dig med vad som än behövs, bara du ber om det.

Nu har min tjej, min lilla tjej som var 3684 g lätt och 50 cm lång fyllt ett. Nu är hon 74cm lång och 8200 g tung så hon är ingen liten tjej längre. Eller ja idag väger hon säkert 8300g efter alla godsaker hon tryckte i sig igår.

Kan inte fatta att igår var det ett år sedan min underbaraste och mest värdefulla gåva tog sitt första andetag.

Tiden går alldeles för snabbt. Snart kommer hon väl istället för att vara en gosig bebis som helst inte vill att man sätter henne på golvet, vara en tonåring som suckar när jag vill ha en hejdåkram. Men hon kommer alltid vara mitt hjärta. Älskade dotter, tvivla aldrig på att du är viktigast. Det har du varit sen dagen jag fick reda på att du fanns inne i magen, och det kommer du alltid vara.

2011-04-21





2012-04-21

Hjärtans allra käraste barn

"Är det du, är det du,
allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa,
vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.

Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå."

 

Harriet Löwenhjelm

Mycket har hänt! Sedan sist har jag och Melanie spenderat en hel (!) vecka hos mamma/mormor. Philip kom förstås också och firade sin födelsedag och påsk med oss. Nu har jag massa att göra hemma för på måndag börjar jag nämligen jobba! Ska försöka lösa hur jag ska göra med barnvakt i framtiden, får väl se om jag hittar några frivilliga...
Så det har hänt en del bra saker faktiskt, men också dåliga...


Det som inte får hända har hänt, på påskafton förlorade min fina vän Livia sin son Maximilian i en olycka. Jag var på minnesstunden och det var hemskt. Den fina familjen borde inte ha fått utstå något sådant. Ingen borde behöva överleva sitt barn. Jag har tänt ljus för dom alla tre och händelsen och känslorna har knappt lämnat mig för en sekund sen jag fick reda på det. Nu har de fått genomgå det värsta som kan hända, och jag vet inte vad man kan säga utom att man finns där när de vill och orkar träffas.

Maximilian, vi är glada över att få ha lärt känna dig. Du har givit dina föräldrar sådan glädje som bara ett barn kan ge. 10 månader är för kort tid på jorden, men nu sitter du där uppe och vakar över dina föräldrar.

"En ängel i livets bok skrev
Han är född nu, en liten pojke det blev
Ängeln stängde boken och viskade orden
Men detta barn var för vackert för jorden"