Tjao everyone^^

Idag har det varit ganska många tankar på lumpen och så. Jag satt och tänkte på det faktum att jag faktiskt kommer få ett brev i sommar där jag har valet att mönstra lr inte. Och vad blir då valet? Jo, jag vill faktiskt mönstra. Även om jag inte gör lumpen så är det i alla fall nåt jag vill göra:D så träningen börjar och jag hoppas att det finns nån som vill hjälpa mig med det, kanske träna med mig? Eller bara allmänt ha full koll och hjälpa mig så jag verkligen tar mig i kragen och sätter igång, för det kommer behövas xD
All hjälp är välkommen och det behövs verkligen om jag ska klara det xD
Så allihopa nu som kan tänka sig att hjälpa, släng in en kommentar:D

Puss på alla (och speciellt på Issa, Laila, Jessica och såklart Philip) :D <3<3


Roses are red, violets are blue. The angels cry when i feel for you

Jao allihopa vad ska man skriva idag?
En fråga har jag som dom som läser gärna får svara på i en kommentar. Varför kan ingen låta mig tro att mitt förhållande faktiskt kan funka? Liksom idag var det ännu en person som uttryckte sin åsikt om mitt val att försöka komma in i college i UK och om att jag gör det bara för att få vara med Philip. Liksom jag har alltid velat plugga utomlands, att Philip bor där är bara en bonus. Han kommer fortfarande vara i armén så vi kommer inte kunna träffas så jättemkt ändå.
Liksom alla måste förstå att ja det är klart att det är delvis för att få vara med honom om vi fortfarande är ihop då, ingen av oss har ju tankar på att göra slut just nu så hoppas kan man ju alltid att det kommer hålla ett tag till i alla fall. Men även om alla inte tror att det kommer funka så kanske jag kan få ha nåt att tro på för en gångs skull i alla fall? Jag tror inte på mkt när det gäller mig själv. Det enda är pingisen, och just nu Philip. Och om jag flyttar får jag båda för då kan jag börja träna igen. Har saknat pingisen väldigt mkt, och Philip ännu mer....
Liksom för nån som inte har varit riktigt inne i en sport så går det inte att förklara. Liksom jag "förlorade" min fritidssysselsättning för att jag inte mådde bra av att utöva den. Men nu tror jag på att jag kan börja igen och att min kropp faktiskt kan klara av det.

Jag vet att det kanske inte kommer funka på nåt sätt om/när jag flyttar så liksom vadådå? jag är fortfarande ung. Jag kan flytta hem igen och fortsätta plugga som vanligt, och jag har en erfarenhet extra och har förhoppningsvis lärt mig nånting.

Men om det skulle funka? Om det skulle bli ett bra år och jag hade trivts och det funkar med kärleken, kompisar, skola och pingisen.... är det inte värt att försöka då?
Vill gärna ha lite kommentarer om detta då jag faktiskt vill ha folks ÄRLIGA åsikt om det hela.

Btw! Tre månader idag <3<3<3<3<3

Okej jag vet att det är lite sent men nu ska alla (som inte redan hört det förstås) få läsa lite om min resa till Wales och älsklingen.

Det hela började på onsdagen då jag stack hem tidigt med Lovisa för att packa och vi fick även sällskap av Jenka och Amina. I sista sekund insåg vi att vi va tvungna att springa med mina jäkla väskor till bussen som skulle ta oss till stan. Sen på stationen mötte Gabbe, Issa, Simon, Leo och Laila upp oss (man kan fan tro att jag skulle vara borta i ett årxD)
Alla vinkade av mig när jag satte mig på bussen som jag åkte med upp till Stockholm.
10 på kvällen mötte mamma upp mig och vi gick till hennes hotell för att sova några timmar för att sen gå till flygbussen vid klockan 3 på morgonen X_X
I alla fall... väl på flygplatsen visade det sig att min väska va för tung så jag va tvungen att betala avgift (fail men det är värt det), sen gick flyget smidigt och jag lyckades ta mig till liverpool street utan problem. När jag va där och beställde biljett började allting gå fel. Först och främst kostade biljetten 69 pund.. vilket kanske inte är så faligt men ändå x) sen skulle jag till paddingtonstation via underground... och såklart va det nåt fel på det hela (+att jag åkte åt fel håll?!) så jag kom i alla fall försent och missade mitt tåg... helt gråtfärdig kom jag upp till stationen och frågade nån man i en informationslucka om hjälp... det va tydligen så enkelt att jag kunde ta tåget till Swansea istället på samma biljett, men jag såg tydligen ganska förstörd ut för det sista han sa till mig va "Ah common give me a smile:D" i mikrofonen xD
Sen på tåget gick allting bra och jag kom tillslut fram till Cardiff!

Där på stationen kom Philip som vanligt lite sent och mötte upp mig,... så sjukt lycklig va jag =D
Vi stod på stationen och pratade ett tag och tog sedan tåget till Maesteg tillsammans för att komma hem till honom.

När vi kom hem så mötte vi hans pappa Paul och jag fick såklart en kopp te, sen kom resten av familjen hem med och det va allmänt trevligt ^^ På kvällen tog Philip med mig för att spela biljard, såklart för att han ville slå mig i nåt för en gångs skull ;) och det gjorde han tyvärr med... även om han spelade med bara en halv kö (han har en sån proffsig sak som man skruvar ihop) och jag spelade med hela kön. Och såklart så fick vi och åt fish n chips och så provade vi hookahn med.. vilket failade men visst^^.. sen hem för att sova för philip skulle ju upp till skolan dagen efter och träffa Hannah och Carolyn lite.

Morgonen efter vaknade jag sjukt tidigt av att luften i min madrass åkt ut och jag frös som ett as! Conner öppnade min dörr lite snabbt så jag kände att jag lika gärna kunde gå ut och säga hejdå till Philip innan han stack till skolan (detta va innan sju så jag va ganska död) och eftersom min madrass va konstig så fick jag gå och lägga mig i Philips säng istället, och jag sov jättebra ända tills tio^^ Sen hade jag skiiit tråkigt ända tills jag skulle till tåget och möta Philip i Cardiff. Satt i princip och kollade på tv hela tiden tills Paul skulle följa mig dit^^
Väl i Cardiff mötte Philip upp mig på stationen och vi gick och mötte hans kompis Adam. Sen va vi hemma hos honom ett par timmar och kollade på film tills vi skulle sticka och möta upp Adams flickvän Vicky. Trevligt med dubbeldejt ju ;) först kolla på sexdrive och sen käka lite på donken =) Såklart upptäckte vi att vi inte hade något tåg ända till Maesteg så Paul kom och hämtade oss i Brigend. Jag va lite nere på vägen hem men Philip får mig alltid glad när han är så positiv som han är <3

Sen va det dagen som alla väntat på, nämligen alla hjärtans dag:D
Mys början på dagen när man inser att man ska få spendera den med killen man älskar måste jag säga, sen gjorde ju inte örhängena som jag fick på morgonen saken sämre heller  ;)
Vid tvåtiden stack vi för att... lyssna noga nu... SHOPPA:D  Åjo han tog mig till The Pines för att jag skulle få shoppa, och han gjorde det helt frivilligt. Dock köpte jag inte så mkt då utan vi gick mest och kollade, köpte dock en klänning och ett par underbara silvriga högklackade skor *dregglar*, vi hade ju inte så mkt tid för vi skulle med bussen till Brigend. Väl i Brigend gick vi runt och kollade lite och käkade lunch på nåt fik innan vi stack för att pierca oss såklart:D det ni! jag har numera en piercing i tungan =) Well well sen åkte vi i alla fall tillbaka till The Pines och kollade på Bolt innan vi skulle hem igen. Mkt mysig dag och fina presenter av världens bästa pojkvän. Hade inte behövt några presenter egentligen för jag va bara så lycklig över att vara där <3



Söndagen började med att jag vaknade tidigare än alla andra (som vanligt konstigt nog) och gick upp på Philips rum och petade på honom för att han skulle komma ner till mig. Vilket han tillslut gjorde och vi låg och kollade på barnprogram precis som vi alltid brukade göra här hemma. Vid tolv gick jag, älski och Conner för att ta bussen till The Pines(L) för mer shopping. I en affär råkade det vara så att jag hittade ganska mkt. Philip hade inget emot att sitta och vänta medan jag provade men Conner utbrast när jag va klar "You´ve tried on like 17 different things and u only gonna buy 4?!" xD haha han måste fatta att bara för att man har pengar kan man inte köpa allt man ser:P! När vi sen stod på busstationen fick jag reda på att vi skulle till Nanna (vilket alltså är deras farmor)... vilket är lite så halvdant... liksom nog för att träffa föräldrar men mor- och farföräldrar är ju ännu jobbigare. Man vill ju göra ett gott intryck xD Men det gick bra och Paul kom och hämtade oss ett tag senare efter lite övertalning från hans kära mor =) Sunday dinner gick förvånadsvärt bra med tanke på att vi skulle försöka gömma våra piercingar och allt faktiskt xD Efter sunday dinner blev det eyetoy med Philip och Conner... Philip vann såklart mest *suck*, jag vann någon omgång och Conner va hopplöst sämst xD
På kvällen va jag sjukt ledsen, jag ville verkligen inte åka hem. Typ ingen som vet att det jag har när jag är där är det jag önskar att jag hade varje dag och inte liksom bara någon dag i månaden, men Philip va tvungen att gå och lägga sig så han kunde inte stanna uppe med mig heller:/

På måndagmorgonen blev jag väckt typ kvart i sex på morgonen för att hinna dricka te innan vi skulle dra till tåget till Cardiff. Så va det byebye till alla där hemma och vi gick till tåget. På tåget la Philip världens gulligaste kommentar som än en gång påminde mig om hur mkt jag skulle sakna honom
"tänk att du skulle bli bara min"
Det gjorde att det brast lite och jag ville att det skulle hända nåt så jag skulle slippa åka. På stationen mötte vi några från Philips skola som vi stannade och pratade lite med innan vi tog en fika. Sen följde han mig upp på plattformen igen för han skulle ju till skolan så han kunde inte stanna längre. Men när vi stod där uppe började jag såklart gråta (usch känner mig som värsta crybaby jag har ju aldrig varit sånhär förut?:O)
Men nu tror jag verkligen på när han säger att han älskar mig, och han sa att han kan klara av distansen så jag tror honom. Den hemska känslan som jag hade när jag fick den sista kyssen i växjö innan han hoppade på tåget för att flytta kom tillbaka igen när han sa att han älskade mig och gick ner för trapporna och lämnade mig på plattformen. Usch jag va helt förstörd, jag grät nästan konstant från det att han lämnade mig på stationen till det att jag kom till sverige igen vid 11 ¨på kvällen efter en väldigt smidig resa för en gångs skull. Sen hämtade mamma upp mig på stationen i stockholm och vi åkte till hotellet... sen så poff så va jag tillbaka i Växjö igen. Saknar honom redan så sjukt mkt så ni kan inte ens förstå. Ingen vet hur underbar han är. Usch jag ville verkligen inte tillbaka. Det enda som gjorde att jag ville hem va mina kompisar... utan dom hade jag inte klarat mig.

Tack älskling för den bästa helgen <3 Älskar dig <3

Det kvittar vad andra tror och kanske du inte ens tror på det själv. Men jag vet att du är värd att vänta på och det är vad jag kommer göra <3

 <3<3<3

Lina, förlåt om du hatar din bloggdesign nu. Jag sa aldrig att det skulle bli bra, jag är faktiskt ganska dålig på sånt här...
Om du inte är nöjd så får du skälla på mig imorgon på italienskan!
Jag vet inte hur man får bort den röda färgen i menyn heller, den passar ju inte riktigt in... Hoppas du står ut och att jag inte har förstört alldeles för mycket nu.

Ses på italienskan!
BACIO,
Julia - den bästa!

Sitter här vid en dator med EVE;D
Va ett litet litet tag på ivä innan men drog och jobbade sen istället xD snart ska jag börja fixa allt till issa och jenka och jag har redan hunnit köpa fina tulpaner till dom:D  moahaha^^ det kommer bli mys, har finfina planer^^  ¨
Puss på alla:D< 3

  SOMMAR;D <3 Ge mig ge mig !






 Ge mig sommar!

 Ge mig nian :/ <3

Hm känns nästan lite konstigt att om ganska exakt en vecka kommer jag vara i Wales och äntligen få träffa pojken igen, men jag gillar känslan.. bara inte att det är en helt vecka kvar:P! <3
Nu kommer vi till det spännande, även om kanske inte jag fåt min idealiska alla hjärtans dag (men tro mig jag är faktiskt glad ändå=)) så ska jag göra en fin kopia av den dagen åt issa och jenka imorgon:D
Dom har knappt fått några ledtrådar alls men jag tror att dom kommer bli glada faktiskt:D Hoppas att det visar för dom hur mkt dom betyder för mig, för jag tycker att det är ett perfekt sätt att visa det på ^^
Så även om dom har tänkt på det mkt och fått upp många förväntningar så hoppas jag att dom blir glada över det, för jag har ansträngt mig faktiskt^^

Dagen i övrigt har varit skittråkig. Har haft huvudvärk några dagar nu så jag va hemma idag, har verkligen haft tråk! Typ inget alls att göra förutom lite planering inför allt. Har i princip suttit här på min röv och tänkt hela dagen. Och vad jag har tänkt på vet jag faktiskt inte om jag ska skriva för jag vill inte skriva för mycket innan jag är i Wales=)

Men alla som inte visste det... jag saknar min söta, sexiga, underbara, gulliga, dumma Philip typ jättejättejättemycket <3

         

Actually the day was great. School was easy and I had such a great time with the girls after school, really miss spending time with all the girls from 9c. We really have to do this again, and then everyone has to come!:D
But on after Issa, Laila and Jessica had gone to the bus, I stayed at home with Ida for a couple of minutes to follow her to the bus. On the way I told her a lot of things and we had a serious talk. She is probably the only one who really understands how i´ve felt. And I´ve relly missed her, she was one of the persons I could talk to about everthing. Or.. wrong... she still is.
Ida Stina Ingegärd I love u <3<3
 
Btw one week to go before i get to meet my love again <3 

Vet inte riktigt vad jag ska säga just nu. Jag är så sjukt glad att jag ska få åka till Wales nästa vecka och äntligen få träffa Philip igen. Jag kunde knappt tänka mig att jag faktiskt skulle få vara där på alla hjärtans dag. Med tanke på hur dåligt jag har mått den senaste tiden så ska det bli väldigt skönt.

Men på samma gång kan jag inte vara helt glad, för min andra halva och bästa vän mår dåligt. Jag menar verkligen inte att du ska må dåligt, och jag ska göra allt jag kan för att du ska må bättre. Jag älskar henne jättemkt och det gör så ont att se när hon mår dåligt. Nästan svårt att hålla sig från att gråta när man skriver om det. Jag har verkligen dåligt samvete över att hon också har behövt må dåligt och jag vet inte vad jag ska göra åt det :/ Känns som det till stor del är mitt fel :/ Älskling, du är som en syster för mig. Jag skulle ge dig världen om jag kunde för du är värd den. Jag vill verkligen att du ska må bra och jag kommer alltid finnas här för dig för att få dig att må bra. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Kommer alltid vara din, förlåt<3

Fredag närmar sig.... hoppas det går som jag vill.

Dagens humör: väldigt lugn faktiskt, känner mig filosofisk med
Dagens borde: Träna^^
Dagens frisyr: Ofixat:D
Dagens klädsel: Linne och trosor 
Dagens planer: Träna och sitta här och bara vara.
Dagens materiella vill ha: nya kläder!
Dagens längtan: Att få träffa min käre pojkvän :/
Dagens fundering: ska härma jessica och säga: Dagens samhälle, då det också är det som resten av inlägget kommer handla om
Dagens beroende: Musik<3
Dagens tråkigaste: Att vänta... och städa rummet!
Dagens personer: Jag. =) så måste det va nån dag i alla fall
Dagens tidning: ingen^^ xD
Dagens låt: water on glass av kim wilde.

Jo nu ska det vara en liten debatt om dagens samhälle. Citat av Jessica:
"Jag kan ju börja med att klaga på vilket jävla samhälle vi lever i !! Fyfan för att vara tjej säger jag bara,
Orgasm problem och narcisstisk kill epedemi är sånt vi måste leva med"

Ja vad är det för samhälle vi lever i egentligen. Igår avslöjade jag en grej för Philip som ingen har vetat innan, vet inte om det var nåt bra eller inte att jag sa det,  men nu går det inte göra det ogjort och jag är ganska glad över att han inte verkade vara arg på mig eller nåt sånt i alla fall. Men frågan är varför jag ens har något att berätta. Dagens samhälle är svårt att leva i. All utséendefixering, problem, stress, skola, jobb och ideal. Det kan bli för mycket för vem som helst. Jag vet många som mår jättedåligt för att dom inte känner att dom är tillräckliga utséendemässigt, bland annat mig själv. Och det har mina föräldrar inte löst sådär jättebra utan dom har fått mig att må ännu sämre över min kropp (även om det såklart inte är med mening). Liksom det finns en enda kille som har fått se mig i underkläder dom senaste åren och det är Philip, jag litar på honom, kanske till och med för mycket vad vet jag? Men det är skönt att ha någon som man litar på så man kan känna sig bekväm med sig själv åtminstone ibland. Liksom jag har till och med svårt att byta om i skolan osv. Inte för att jag tror att andra tänker på det så jättemycket, men för att jag tänker på det själv typ 24/7.
Jag har ungefär lika många kompisar som inte mår bra av att vara i skolan, jag har valt att lösa det genom att försöka få ett utbytesår, ni får gärna tro att det är för Philips skull som jag flyttar men det är eran åsikt/tanke, jag orkar inte bry mig allt för mycket om den. Men om ni vill veta sanningen så har jag velat ha ett utbytesår sedan 7an, och att Philip är i det enda landet där jag kan prata ett språk och folk faktiskt förstår vad jag säger, och har funderat på Amerika med, men det är så långt borta :/

Detta inlägget blir visst ganska långt, men det känns som om många säger det men ingen lyssnar. Utséendefixering förstör för så många, även om det ofta bara är den personen själv som tänker på det. Liksom som om jag skulle bry mig om hur mina kompisar ser ut när dom har den underbaraste personligheten i världen? Varför skulle jag ens få för mig det?
Sen har jag också upptäckt killepedemin som sprider sig här, fan alla verkar ju vara jättekonstiga. Lyckligtvis kan jag säga att Philip gjorde mig på bättre humör igår, så det finns en chans att han inte har blivit smittad ;) <3
Mina killkompisar har jag inte heller några problem med, oftast, och dom som eventuellt skulle läsa detta ska inte ta åt sig. Finns bara en av mina "kompisar" som ska det. Och jag hatar honom för att han inte kan låta mig vara lycklig och tro att jag har en chans, utan han var såklart tvungen att trycka ner mig på jorden igen och få mig att tro att jag har absolut noll chans att få mitt föhållande att funka längre. Varför var han ens tvungen att säga något? Jag fattade faktsikt inte ens varför han yttrande sin åsikt till mig, jag vill ändå inte höra den, men det är svårt att inte bry sig även om man försöker att ignorera det. Men just nu så har mina kompisars killar problem som satan, vissa har varit otrogna så paret gör slut, vissa ändrar helt plötsligt åsikt om viktiga saker, och vissa har bara helt enkelt inte allmänt hyfs!
Usch vilket samhälle vi lever i. Men nu ska jag inte vara orättvis mot alla killar, för tjejerna beter sig också konstigt som satan. Fattar inte ett skit faktiskt.

Men idag ska jag fundera lite över mitt liv, träna lite och kanske prata med lite folk som jag faktiskt gillar att prata med =) Allt annat känns överflödigt och det är sånt jag inte orkar ta itu med just nu.
Lr jo en sista grej. Alla hjärtans dag snart. Förfirandet blir med Issa och Jessica. Men om jag har riktig riktig riktig tur så blir själva alla hjärtans dag tillsammans med Philip. Tyvärr är inget säkert än, och jag blir galen på det <.<

Puss Lina