Jao allihopa vad ska man skriva idag?
En fråga har jag som dom som läser gärna får svara på i en kommentar. Varför kan ingen låta mig tro att mitt förhållande faktiskt kan funka? Liksom idag var det ännu en person som uttryckte sin åsikt om mitt val att försöka komma in i college i UK och om att jag gör det bara för att få vara med Philip. Liksom jag har alltid velat plugga utomlands, att Philip bor där är bara en bonus. Han kommer fortfarande vara i armén så vi kommer inte kunna träffas så jättemkt ändå.
Liksom alla måste förstå att ja det är klart att det är delvis för att få vara med honom om vi fortfarande är ihop då, ingen av oss har ju tankar på att göra slut just nu så hoppas kan man ju alltid att det kommer hålla ett tag till i alla fall. Men även om alla inte tror att det kommer funka så kanske jag kan få ha nåt att tro på för en gångs skull i alla fall? Jag tror inte på mkt när det gäller mig själv. Det enda är pingisen, och just nu Philip. Och om jag flyttar får jag båda för då kan jag börja träna igen. Har saknat pingisen väldigt mkt, och Philip ännu mer....
Liksom för nån som inte har varit riktigt inne i en sport så går det inte att förklara. Liksom jag "förlorade" min fritidssysselsättning för att jag inte mådde bra av att utöva den. Men nu tror jag på att jag kan börja igen och att min kropp faktiskt kan klara av det.

Jag vet att det kanske inte kommer funka på nåt sätt om/när jag flyttar så liksom vadådå? jag är fortfarande ung. Jag kan flytta hem igen och fortsätta plugga som vanligt, och jag har en erfarenhet extra och har förhoppningsvis lärt mig nånting.

Men om det skulle funka? Om det skulle bli ett bra år och jag hade trivts och det funkar med kärleken, kompisar, skola och pingisen.... är det inte värt att försöka då?
Vill gärna ha lite kommentarer om detta då jag faktiskt vill ha folks ÄRLIGA åsikt om det hela.

Btw! Tre månader idag <3<3<3<3<3