tungt
Allt går upp och ner (tillsammans med hormonerna antar jag) och jag hoppas verkligen att det går uppåt igen snart. Jag har känt sån ångest över att Melanie snart ska skolas in på dagis. Hon känns inte redo, och jag känner mig ännu mindre redo. Känns inte som om jag är redo att ta steget att lämna Melanie till någon som jag inte känner och inte vet att jag kan lita på. Hon är ju fortfarande min lilla bebis.
Senast på bvc var hon 74cm lång och vägde inte ens 9kg... hon är så liten och så busig. Jag tror att hon kommer ha jätteroligt på dagis, hon älskar att busa med andra barn och få springa av sig lite av sin energi. Men tanken på att någon annan ska tillrättavisa mitt barn om hon gör nåt fel, på ett sätt som jag inte gör det och av någon som hon inte känner känns... fel. Jag vet inte varför detta är något som skapar sån oro inom mig, dagis ska ju vara ett hjälpmedel, något som barnet ska längta till och som blir lite avlastning för föräldrarna (Iaf för mig som inte kommerj jobba utan vara föräldraledig samtidigt).
Gud va jag känner mig dum när en sån sak som dagis får mig att må som om jag skulle förlora mitt barn...
Hursomhelst.. andra tankar.
Övrigt fungerar allting bra här hemma. Möblerna från Ikeabesöket har börjat hamna på plats och det är inte fullt så mycket att göra. Jag har inget illamående eller så, bara en fruktansvärd avsmak för allt kött (utom skivat pålägg på macka). Det är bara 3 veckor kvar på jobbet nu, och sen när det är slut så är det nästan dags för ultraljud igen. Vart tar tiden vägen?
Vad hände med min lilla plutt? 15 månader sen hon var så liten så liten.
Hur stolt kan man egentligen bli som mamma?
Hur orolig kan man bli som mamma?
Hur lycklig kan man egentligen vara när man blivit mamma?
Kunde inte älska dig mer min älskade tjej. ♥
trött trött trött
är samlingsorden för denna vecka.. eller ja jobb kan man väl också säga då det verkligen känns som om jag jobbat supermycket! Men jobb=pengar så det är så man får tänka. Har börjat planera hur vi ska byta rum. Melanies rum ska bli kontor och gästrummet ska bli barnrum... mycket som ska göras! Men det är kul att få planera lite roligt med, inte bara jobb på schemat ;)
tankar
Just nu har jag så mycket som bara snurrar runt i huvudet.
Hur ska jag göra med jobb till hösten? Jag vet just nu inte ens hur länge jag kommer orka arbeta.
Vad ska jag göra när föräldradagarna tar slut? Har typ 40 dagar kvar för Melanie vilket är lite mindre än jag hade velat ha.
Hur ska jag kunna lämna Melanie på dagis så jag kan jobba om jag måste göra det? Hon är fortfarande min bebis, hon ska inte behöva vara på dagis i så många timmar som kommer krävas.
Det känns som om jag inte räcker till. Skulle vilja vara hemma mer för Melanies skull. Jag hinner inte med städning. Bara jobbar och jobbar.... men vi har i alla fall pengar? Det är alltid något. Har aldrig haft så hög inkomst som jag har nu. Det får bli spara, spara, spara så vi har tills nästa år.
Sen har dom klassiska tankarna om hurvida näringen som liten får i sig är tillräckligt... skulle aldrig kunna förlåta mig själv om det händer något för att jag inte har varit sugen på... något.. alls...
Usch och fy, tänk om livet ändå kunde vara aningen enklare vissa dagar!
Hur ska jag göra med jobb till hösten? Jag vet just nu inte ens hur länge jag kommer orka arbeta.
Vad ska jag göra när föräldradagarna tar slut? Har typ 40 dagar kvar för Melanie vilket är lite mindre än jag hade velat ha.
Hur ska jag kunna lämna Melanie på dagis så jag kan jobba om jag måste göra det? Hon är fortfarande min bebis, hon ska inte behöva vara på dagis i så många timmar som kommer krävas.
Det känns som om jag inte räcker till. Skulle vilja vara hemma mer för Melanies skull. Jag hinner inte med städning. Bara jobbar och jobbar.... men vi har i alla fall pengar? Det är alltid något. Har aldrig haft så hög inkomst som jag har nu. Det får bli spara, spara, spara så vi har tills nästa år.
Sen har dom klassiska tankarna om hurvida näringen som liten får i sig är tillräckligt... skulle aldrig kunna förlåta mig själv om det händer något för att jag inte har varit sugen på... något.. alls...
Usch och fy, tänk om livet ändå kunde vara aningen enklare vissa dagar!
jobbångest
Jag är glad att jag har ett jobb. Jätteglad faktiskt. Men det finns ett stort "men" i allt. Jag trivs väl rätt så bra faktiskt får jag påstå, överlag snälla och sociala kollegor som jag kan prata med. Men just nu önskar jag att jag kunde vara hemma. Allt som hänt redan, jag vill inte att det ska upprepa sig. Skulle något allvarligt hända skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Det känns som om jag inte räcker till för Melanie hemma heller eftersom jag har så udda arbetstider, det kan ju vara allt ifrån 7 på morgonen till 10 på kvällen. Jag arbetar ju för hennes skull, för att hon ska kunna få allt hon någonsin kan behöva. Får känslan ibland av att jag hellre skulle vara hemma och vara där för henne. Men hemma skulle jag ju inte tjäna lika mycket pengar. Men vi får stå ut allihopa. Antingen slutar jag jobba i Augusti eller så fortsätter jag ett tag till om jag orkar. Får bita ihop, för allas skull.
akutbesök och annat kaos
I onsdags tog Philip med sig vår fina tjej och åkte till sin mamma. Gårdagen började som vilken dag som helst. Jag åkte till jobbet, hade en relativt lugn dag och åkte hem till en lugn och snäll hund. Utöver det faktum att jag var ensam hemma så var allt som vanligt. Tills runt sju tiden. Jag hade käkat lite kvällsmat och sen satt mig framför tvn för att slappa lite innan jag skulle gå och lägga mig, skulle ju upp dagen efter så då lockar sängen rätt tidigt.
Men vid 7 började kaoset. Helt plötsligt känns det som om jag har (ursäkta uttrycket) kissat ner mig. Hoppar snabbt upp från soffan och inser att jag visst blöder. Shit! Blev första tanken och orden som följde därefter var ganska enformiga: Fan, fan och fan. Sprang snabbt in på toan och insåg att jag redan blodat ner byxorna. Fick fatt på en handduk som fick offra sig den också. Snabbt ut i vardagsrummet och lyckades efter en del fummel ringa May som fick skjutsa mig till sjukhuset. Mamma och Philip ringde jag också men kunde inte prata så mycket för det var dåligt med laddning i telefonen...
I alla fall. In till akuten där jag blev hänvisad till gyn. Dom tog en hel del prover som följdes av något som kändes som en timme men som i själva verket var kanske 20 minuter. Fick då träffa läkaren som gjorde en undersökning. Jag som hade förberett mig på dåliga nyheter, till och med funderat på vad jag skulle säga till Philip.. och mamma.. och pappa... fick istället en fin nyhet. Eller ja så bra som man kan förvänta sig kanske. Allt såg bra ut! Vet inte exakt vad som hände som gjorde att det blev en sån flod men tydligen så är det något som kommer försvinna om jag har tur, eller inte om jag har otur. Får veta nästa måndag hur det ser ut, då kanske jag kan återgå till lite mer normalt liv igen eftersom att jag nu är förbjuden att anstränga mig och lite annat!
Idag började dagen rätt bra faktiskt med tanke på den omtumlande kvällen igår. Mamma och Roy sov över så vi åkte en runda till Tingsryd och handlade lite fint :) Käkade även lunch med dom och Erik innan dom va tvungna att åka. Efter att Erik åkt skulle jag till apoteket för att hämta piller jag fått utskrivna, bara för att få reda på att apoteket inte hade dom inne.. kul. "Men dom här går så bra så att ta istället" fick jag veta om ett annat paket tabletter som inte skrevs ut på recept. Superbra blev min tanke tills jag kom hem till Jenka och inser att jag inte alls får äta dom! Snacka sur man blir när inte ens apoteket kan sin sak. Fick istället efter många om och men åka in till sjukhuset igen för att få dom jäkla pillrena som ska stoppa blödningen.
Efter dessa långa dagar kan jag i alla fall slappna av nu. En lång dusch och lite popcorn och citronvatten väntar på mig. Var bara tvungen att klaga av mig lite kände jag. Har ju inte Philip hemma att tjata med så då får man utnyttja bloggen :)
