fördriva tiden!
Sitter här och har tråkigt. Är spänd, och bara väntar. Kan inte klockan bara bli fem någon gång? Varför ska tiden alltid gå så långsamt när man väntar på något? I detta fallet en överraskning åt mannen. Min fina fästman, kärleken i mitt liv ♥
Long time ago
Efter en rätt lång bloggpaus kan väl en liten uppdatering vara på sin plats. Flytten är färdig och vardagen börjar infinne sig. Barnen har växt något väldigt i sina personligheter den senaste tiden. Melanie är så gulligt lillgammal och Neo är på god väg att avvänja sig från att sitta på mig hela dagen. Lägenheten är så fin så fin och vi trivs så bra!
Helgen bjöd på en överraskning på fem årsdagen i form av finbesök från pappa Philip. Det blev en välbehövlig påminnelse om hur bra vi faktiskt kan ha det. Två månader isär var vad dom behövdes. Känslorna är desamma som dom var för fem år sedan. Situationen är annorlunda men det är skönt att känna att känslorna fortfarande är lika starka. Det är annars lätt att man glömmer det i allt vardagsbestyr. Sen att distans i sig är tufft ska man inte ens snacka om. Det var härligt att ha två dagar som en familj men desto jobbigare när det var dags att åka igen. Det jobbigaste är att inte veta när det blir nästa gång.
Min älskade lilla familj. Två fina barn och en fin kille. Inte på samma ställe men det kunde varit värre<3
vänner
Att ha vänner som man bara vet att man kommer ha för alltid är något som inte alla får uppleva. Jag har faktiskt sån tur att jag har ett par stycken. En utav dom har reagerat starkare på att jag ska flytta och jag blir på ett sorgligt sätt glad (förklaringen kommer) över att hon känner så. Hon är den enda som reagerat så starkt och jag är glad för att jag vet att jag betyder så mycket för en annan person. Jag är ledsen för att hon är ledsen, men ändå glad.
Jag har satt ett avtryck i hennes liv, och ett avtryck försvinner inte så lätt det ska du veta!
Hon är älskad av Melanie (Neo har inte vett än att älska någon annan än mig, men han kommer känna precis likadant när han blir större) och av mig. Hon har funnits vid min sida länge nu, och hon kommer stanna där vart jag än bor. Jag är så oändligt tacksam för dagens teknologi, den senaste tiden mer än någonsin, och nu kommer den bli ännu viktigare.
Du kommer aldrig bli av med mig, jag är bara ett samtal bort och du kommer inte slippa oss. Varken mig, Philip eller monsterkidsen. I love you systra mi, alla andra ord är egentligen överflödiga!
Mina numera sött sussande små monster ♥
Bilder som pappa kan trösta sig med
kom ihåg lista
Hjärnan maler hela dagarna och ingenting hinns med. I varje fall känns det så. Nu blev allt så hastigt och lustigt eftersom jag faktiskt fick en lägenhet. Känns lite pirrigt i magen att jag snart ska skriva på mitt allra första egna hyreskontrakt!
Dock innebär det att jag har ÄNNU MER att göra *får smått panik av att ens tänka på det* För nu har jag inte råd att anlita flyttstäd och jag får be till gudarna att jag hittar dom försvunna nycklarna för annars kommer detta bli en väldigt dyr historia... så... dagis och räkningar är uppsagda, ungefär halva lägenheten är nerpackad (mao massa kvar att packa). Och jag måste anmäla mig till universitetet med!
Rörigt rörigt, och stressigt stressigt i min hjärna. Får ta och sätta mig ner och skriva en lista snart så inget viktigt glöms bort. Hua....
Rörigt rörigt, och stressigt stressigt i min hjärna. Får ta och sätta mig ner och skriva en lista snart så inget viktigt glöms bort. Hua....
32
så många krypsteg i rad tog lilleman för en liten stund sen. Bara nu i september har det hänt så galet mycket! Han har börjat krypa, ställa sig mot saker, ta steg mot gåstolen (han ställer sig mot den, den rullar iväg och han följer efter), han har ätit sin första macka, han har fått sin första tand. Och allt detta på mindre än två veckor! Helt fantastiska är barn! Vad ska jag göra? han börjar bli så stor, min lille kille ♥
Ifall mitt minne sviker mig i framtiden 2
Neo (Nu är det andra dagen jag skriver på detta inlägget så jag hoppas verkligen att jag hinner klart nu!)
Den första tiden med Neo har gått så oerhört fort. Han är på många sätt väldigt lik Melanie, men det finns även många drag som skiljer dom åt.
Neo är en riktig mammagris. Han älskar att amma och han älskar att sova hos mig. Inte lätt att lägga ner honom även om han sover tungt. Han är även den extremt busig, han älskar att försöka äta allt han kommer över för att jag sedan ska bända det ur munnen på honom. Han hoppar till och med till och skrattar när jag ropar "lilleman" när han gör nåt fel! Så grymt smart unge haha!
Han tog sina tre första små krypsteg igår, innan har han föredragit att åla, men om några dagar kanske han till och med kryper. (tanken slog mig just att då måste jag städa här hemma så han inte kommer åt nåt för han ställer sig även upp mot allt!) Dom ljuden han har för sig just nu är ma-ma-ma-ma när han är ledsen och i övrigt säger han bö-bö-bö-bö typ.
Han äter ALLT, och då menar jag allt! Utom just det jag vill att han ska kunna få i sig ibland (välling och ersättning) till skillnad från storasyrran som älskat flaskan från första stund!
Det är svårare att komma på vad han gillar, om man jämför när jag skrev om Melanie. Han gillar trots allt inte så mycket, mest att vara där alla andra är och hänga hos mig. Han gillar....bröst, uppmärksamhet och att äta ! kommer jag på nåt mer så skriver jag det senare. Personligheten är lättare. Han är en otroligt eftertänksam och charmig liten kille. Han är också envis som en åsna och nyfiken som få!
Han tycker inte om fejk (bröst=bra, napp&flaska=mindre bra), att vara på golvet, när jag försöker söva honom, att åka längre sträckor i bil och vagn, och klä på sig kläder.
Det går inte förklara en mammas kärlek till sina barn. När ni är ledsna, gråter jag. När jag tänker på er glada , ler jag. När jag inte träffar er, så saknar jag er. När jag tänker tanken att något skulle kunna hända er så värker det i hjärtat! Jag kommer finnas där för er i ur och skur. Mina tankar är alltid hos er, mitt liv är alltid där ni är. Jag älskar er!
Ifall mitt minne sviker mig i framtiden
Idag ska jag äntligen ta mig tid att skriva lite om hur mina två käraste är just nu. Allting går så fort, jag jag är livrädd och ledsen för jag vet att jag kommer glömma helt vanliga, men ändå underbara, dagar som denna.
Melanie: Det finns nog ingen tvååring som är så charmig som min fina Melanie. Det finns ingen som oroar mig så mycket men som ändå skänker mig så mycket glädje som min dotter. Hon har helt galet mycket energi, hon är nyfiken, klåfingrig och så oerhört snäll. Men man får inte glömma att hon är otroligt listig och när man minst anar det så sitter hon där och ritar på väggarna.
Hon kan göra mig så arg, ibland många många gånger samma dag, bara för att hon trotsar allt jag säger och försöker få ännu mer uppmärksamet.
Hon kan göra mig så glad när hon vet exakt när jag behöver en kram.
Jag blir lycklig när jag ser henne springa runt och vara den perfekta lilla glada unge hon är.
*Hon älskar: Dagis, att vara ute, nappar, låna lillebrors saker, kolla på film på telefonen, korv med bröd, lillebror, lekplatser av alla de slag hoppa i sängen, mormor, morfar, att få göra saker själv, leka med vatten, barbapappa och att vara i centrum av all uppmärksamhet.
* Hon tycker inte om: Att gå hem från dagis, att inte få som hon vill, allt möjligt i matväg ("jag vill inte tyckt om" som hon själv säger), att bli väckt på morgonen, när folk säger till henne vad hon ska göra och att städa undan efter sig när hon har stökat ner.
*Hon har den senaste tiden lärt sig: att sjunga bland annat "Mellis har en liten bil", sätta ihop nästan hela meningar, pussla lättare pussel som hon aldrig varit intresserad av innan och att inte ha blöja alls under dagen.
*Det vi kämpar mest med just nu är hennes trots, att få i henne ordentlig mat och att hon inte ska sova middag längre så jag slipper kämpa med henne helva natten för att hon ska sova.
Vi har såna fajter hon och jag, men vi myser väldigt mycket också. Hon är min absoluta favorittjej i hela vida världen!
Bilder jag fört över från telefonen, både gamla och nya
jäkta jäkta
Mammas rubrik stämmer bra in på mitt liv just nu, allt händer på en och samma gång. Både spännande och skrämmande på samma gång, men jag får tro på mig själv att jag klarar det!
Idag står tusen sysslor på listan, detta eviga listskrivande är nödvändigt dagar som denna, när huvudet sviker en emellanåt!
Återkommer snart med vad som faktiskt pågår, men inte riktigt än, inte förrän lite mer är ordnat.
Älskade barnen, tack för att ni är just mina ♥
Förändringar
Jag har en konstig känsla i kroppen. Den går inte att förklara, det är spännande, lugn, uppspelt, pirrigt, konstigt, skrämmande, sorgligt, glatt. Ja i stort sätt är det alla känslor på samma gång. När man står inför förändringar i livet så känns det som att det alltid är lika skrämmande. Just nu är jag glad, men ändå har jag en klump i magen. Jag har väntat så länge på en förändring, men nu när den knackar på dörren så känns det som att allt förändrades så hastigt och lustigt.
Eller ja, egentligen är det inte helt hundra än. Man ska inte ta ut något i förskott, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Men imorgon vet vi. Klockan 11 imorgon ska vi nog veta vad framtiden har att erbjuda oss och vart vi påbörjar nästa måndag.
nytt kapitel i livet
Från och med idag är philip arbetslös... han jobbade sin sista dag på finnvedens igår och nu får vi se när han lyckas få ett nytt jobb. Det kan bli lite kämpigt kanske...eller kanske, jag vet att det kommer bli det... men vad är väl ännu en prövning i livet? Allt löser sig på ett eller annat sätt.
Nu är första gången på länge som jag verkligen njuter av att vara hemma med barnen. Jag älskar dom, och jag älskar att vara med dom, men det har varit så många stressmoment hela tiden, men nu är allting bra... utom jobb/pengar men det är bara en del av många:)
Melanie är frisk och glad och börjar dagis på måndag, Neo är pigg och glad, och trots alla motgångar så har jag och Philip också det bra. Jag försöker att uppskatta dom små sakerna i vardagen, med barnen och Philip, och längtar samtidigt något vansinnigt till den dagen ekonomin är löst.
Men man ska inte klaga, carpe diem.
For my readers in UK, here are some new pictures of the children and us :)
There is no love stronger than the one you have to your children. Jag älskar er!♥
ett steg framåt, tio steg bakåt.
Delmål ett med träningen och kostförändringen närmar sig med stormsteg. Har gått ner 2,5kg sen vi började efter midsommar och har 2kg kvar till första delmålet. Jag borde vara så glad och stolt över mig själv för när första målet är nått väger jag mindre än jag gjort på 3 år, men som rubriken säger. Ett steg framåt, tio steg bakåt... Vikten och så går bättre, men ekonomin är som alltid ett problem. Är sååå trött på att leva på gränsen nu att jag föreslog för Philip igår att vi skulle byta in bilen mot något som kostar mindre i månaden. Vi totalälskar bilen, men vi måste tänka på dom små i första hand. Önskar att jag kunde skriva av mig mer för just nu har jag inte så många att prata med om problemet för jag är totalt jäkla ensam i denna stad. Alla har flyttat och försvunnit, så nu för första gången i mitt liv har jag bara mig själv att lita på. Men vi ska väl klara den här månaden också, precis som alla andra månader innan antar jag, precis som vi gjort i snart fem år...
Men alla hinder kommer göra slutmålet så mycket bättre, den dagen vi har en inkomst så jag slipper tänka på ekonomin så fruktansvärt mycket!
Tur att jag har mina älskade barn. Jag gör ALLT för er!♥
update
Livet är igång och jag hinner knappt med, Philip är ju numera inte studerande på vfg längre utan jobbar på Finnvedens i alla fall över sommaren sen får vi se vad som händer. Jag och barnen har ÄNTLIGEN kommit in i en slags rutin hemma så jag får lite gjort när jag är ensam med dom och jag kämpar på för att hinna och orka med att köra min träning varje dag. Känns som att jag kommit igång ordentligt och jag har ökat och förbättrat mig främst på ben/rumpövningar och plankan sen jag började men även konditionen känns bättre.
Har även börjat testa massa spännande recept och har äntligen kunnat äta kvarg och faktiskt tycka att det är gott! Kvarg med mosade jordgubbar och lite sötning. Och bara jag som gillar det i familjen, mer till mig med andra ord ;) Nu när kosten känns som om den (änsålänge) fungerar bättre så märks det lite på vågen. Men jag tar inte ut nåt i förskott och räknar inte eventuella resultat förrän efter veckan är slut. :) Men det är lite motiverande att ha kommit in i en bra fas och känna att man blir starkare och har mer energi än innan.
Neo är som vanligt min lilla klump som hänger på axeln. Jag satte honom på golvet idag och då satt han kanske 5 sekunder på egen hand men mer än så har det inte blivit än. Men han är så mysig och vill helst alltid vara nära någon annan. Och nu har han börjat få lite smakisar av lite allt möjligt så hans smaklökar ska vänja sig och så han kan svälja, och jag är rätt så säker på att den här ungen kommer gilla mat:P
Melanie är sjuk... igen... 2013 är verkligen inte hennes år änsålänge. Men den här gången verkar det som en förkylning och öroninflammation... "bara" om man får säga så x) Men hon är så duktig och snäll just nu, hoppas vi får ha henne på det här humöret ett tag! <3 och hon är i stort sett blöjfri! Lite jobbigt när vi är hemifrån och inte vet om det kommer finnas toa så då har vi med blöja... och på natten såklart,,,, men på dagarna är det bara pottan som gäller:D vips sa det så gick hon från helt anti till att tycka att det är jättekul!
ÄLSKADE BARN!! Ååååh va jag älskar er!!! <3
nästan juni+bildbomb
Och en miljon saker är på gång. Erik flyttar i helgen, jag har börjat träna (och älskar det!), Philip tar snart studenten, melanie har varit sjuk men är bättre nu och Neo växer så det knakar!
Tiden måste prioriteras väl dom flesta dagarna men barnen är ALLTID prio ett, skillnaden mellan nu och en månad sen är att jag sätter mig själv högt på prioriteringslistan också istället för att bara städa och fejja hemma. Med andra ord, barnen får vad dom vill ha, jag är en gladare mamma med mer tålamod och Philip får öva på att vara själv med barnen nån timme då och då ;)
Just nu sover min fina lilleman och Melanie är på 4H-gården med dagis. Philip är i skolan och kör lastbil och sen blir det träning och en långpromenad i det fina vädret med familjen. En helt perfekt dag änsålänge!
Melanie älskar verkligen sin lillebror. Och lillebror tycker lika mycket om henne :) KÄRLEK mina underbara barn!
+bild
+bild
seg!!
Ja jag är seg och jag SUGER på att blogga regelbundet, men vafan jag njuter ju av livet:D Vissa dagar i alla fall, andra dagar stressar jag mig igenom livet ;P Med två krassliga barn hemma har det varit lite mycket att göra dom senaste två veckorna. Philip är just nu påväg med barnen och ska hämta Karen som kommer hit och firar skruttans tvåårsdag och lillkillens namngivning :) Denna mamman har jobbat hårt för att allt ska vara fint och roligt på lördag så det hoppas jag verkligen att det blir med ^^
Dom är så fina, mina barn <3
Dom är så fina, mina barn <3
fintorsdag!
Dagen började lite halvjobbigt, men den verkar bara bli bättre och bättre:) Inte nog med att jag fick en lugn promenad i solskenet, båda kidsen somnade snällt (Neo i vagnen och Melanie själv på sitt rum) så jag hann tillochmed träna. Känns redan som om hållningen blivit bättre :)! Sedan kommer posten (hör att det är mycket post och suckar över att räkningarna dimper ner) upptäcker istället att två av kuverten innehåller födelsedagskort och inte räkningar, och den enda räkningen (elen) som kom låg på 130 kronor mindre än förra månaden. Me like!
Dagen får sååå gärna fortsätta i samma anda! Imorgon kommer mami och Roy och på lördag blir det veckohandling och födelsedagsfirande. Jag älskar att förbereda mat inför veckan så det gör inget alls att födelsedag och handla mat infaller på samma dag hihi ^^
Nä nu blir det städning tills Neo vaknar och vill äta, sen ska träningshörnan i vardagsrummet organiseras och lägenheten ska "Melaniesäkras" så jag slipper städa så mycket som jag för tillfället får göra.
Fina barn, bråkigt och stökigt kan det vara, men när ni sover så fint så värmer det i hjärtat <3
Dagen får sååå gärna fortsätta i samma anda! Imorgon kommer mami och Roy och på lördag blir det veckohandling och födelsedagsfirande. Jag älskar att förbereda mat inför veckan så det gör inget alls att födelsedag och handla mat infaller på samma dag hihi ^^
Nä nu blir det städning tills Neo vaknar och vill äta, sen ska träningshörnan i vardagsrummet organiseras och lägenheten ska "Melaniesäkras" så jag slipper städa så mycket som jag för tillfället får göra.
Fina barn, bråkigt och stökigt kan det vara, men när ni sover så fint så värmer det i hjärtat <3
tidig födelsedagspresent
Fick en tidig present igår från Philip i form av Olgas träningsbok för nyblivna mammor och en träningskalender, så nu har jag lite läsning att göra i alla fall:) Veckan har varit lite stressig. Hunden fäller, barnen håller mig minst sagt upptagen, lägenheten sattes i andra hand och lyckades i stort sett förfalla på bara tre dagar, jag har konstant ont av amningen och jag som just nu är desperat behov av en torktumlare har blivit av med tvättbrickan så kommer inte in till tvättstugan... oh joy!! Nä nu får jag sluta klaga och ta tag i dagen istället. Börjar med att städa datorrummet i hopp om att finna den förlorade tvättnyckeln. So music on - and may the cleaning start
fin bil, fina barn <3
f
älskade barn <3
Ja, Philip kan i alla fall inte förneka att barnen är hans. Till och med jag kan se att Neo är lik honom :)
en månad
Nu är han redan mer än en månad min lille kille. tiden går galet fort! Melanie är på dagis idag för första gången denna veckan. Hon är så uttråkad och söker så mycket uppmärksamhet när hon är hemma hela dagen och jag knappt har tid för henne för lillebror skriker. Stackars tös är så glad på dagis och så nöjd när hon har lite att göra. Älskade hjärta♥
Just nu sitter jag och önskar att snön kunde ta och försvinna, men önsketänkadet slås snabbt ner när man tittar ut genom fönstret och inser att det snöar ännu mer. Woho! Aja nu har vi i alla fall en ordentlig bil med ordentliga dubbdäck så vi klarar snön ändå, ska snart lägga upp bild på den nya kärleken :)
Nu är det även dags för mig att börja träna känner jag. Har försökt hålla mer koll på kosten nu ett par dagar och sakta men säkert blir det bättre. Tog "före-bilder" igår så det ska bli intressant att se hur stora förändringar det kan bli :) Philip tog bilder han med så han har väl tänkt göra lite förändringar han också. Beach 2013 here we come!
