Jag vet inte ens vad meningen med det här inlägget är.
Jag önskar bara att min mage inte var så ful. Bristningarna har spridit sig ännu mer och jag börjar verkligen skämmas över magen. Den är fin när man har kläder på sig men annars är den så ful så ful. Känner mig som en zebra. Philip säger att jag inte ska oroa mig för han tycker inte att det är fult men det är svårt att tänka så när magen är knallröd. Alla lyckliga känslor man får av att känna bebis röra sig försvinner när jag ser hur ful magen har blivit.
Jag önskar verkligen att det inte blir värre än såhär, men eftersom att jag har minst 10 veckor kvar så lär det bli det. Har ingen lust att gå och skämmas och inte våga visa magen förrän dom försvinner.
Jag borde kanske inte klaga eftersom att jag trots allt får en bebis. Men det är svårt att styra sina känslor.