Issa berättade igår att hennes syrra kallat mig supermamma för jag sprungit runt med hunden och Melanie på stan och fixat och grejat utan Philips hjälp. Kändes som om jag behövde det! Har haft dåligt samvete i princip sen Philip åkte för att jag känt att det var jobbigt (dom första två dagarna va jobbiga men sen vande jag mig och fick lite rutiner), och enda anledningen till att jag hade dåligt samvete var för att Philip någon gång vill ha en till hund (vilket jag iof inte vill) och jag vill ha fler barn. Och jag gick hela tiden och tänkte "Men om jag inte ens klarar av att gå ut med hunden utan att det känns jobbigt kanske jag inte ska ha fler barn", dock är det någonting som jag insett inte stämmer. Jag kommer klara att ha fler barn än ett och samtidigt ta hand om Issy, jag kan klara det om jag verkligen vill!