Vet inte hur många gånger jag kommer skriva detta men jag kan verkligen stirra mig blind på henne. Det var värt mödan nu när man fått sitt lilla underverk (Erika du kommer verkligen känna det när din lilla fötts. Under förlossningen kommer du mer än nånsin undra varför du gav dig in på detta men när du kan ligga och kolla på ett liv som du på nåt sätt lyckats tillverka kommer du inte tvivla en sekund på att det är värt alt illamående, halsbränna, smärta och bristningar).

Snuttan har varit lite gnällig idag, men inte ett enda ljud under hela natten sjukt nog. Hon åt vid 11 sen somnade vi allihopa och hon vaknade inte för att äta en enda gång så vid 5 på morgonen kände jag att det va dags att väcka henne så det inte gick alldeles för lång tid mellan måltiderna. Har varit lite fundersam idag på när man ska börja införa "vanor" som typ vilken tid hon somnar på kvällen, vilken säng hon somnar i och sånt. Det kan ju inte vara innan två månader väl? Just nu äter och sover hon ju hela tiden så vanor är en fullständig omöjlighet x) och jag vet att det äinte är något man ska forcera utan just nu så ska hon äta och sova när hon vill.

Har förövrigt kommit fram till en väldigt underlig sak idag. Trots att jag har tusen bristningar på magen och att den inte har dragit ihop sig helt än så är jag faktiskt nöjdare med min kropp än jag var innan jag blev gravid (Kan ju bero på att jag har gått ner så mkt som jag gjort på så kort tid, ska försöka väga mig igen snart men på  typ torsdagseftermiddagen hade jag gått ner 5 kilo så nu när vattnet är typ borta så borde det vara mer och dessutom när man ammar har man inte tid att äta xD Och jag försöker undvika för mkt läsk och sånt så inte Melanie ska få ont i magen, allt det spelar förmodligen in.  Snart ska man bara börja träna med så kanske man kan bli riktigt nöjd sen.

Men nu har den gnälliga morgonen sedan länge ersatts med ett lite bättre humör så nu ska jag sätta mig och gosa lite med lilltösen. Mammas hjärta♥