508 dagar
Idag är det min och Philips 1½ års dag, alltså 18 månader tillsammans, 508 dagar !
Usch vilken lång tid! Aja jag hoppas dagen blir trevlig i alla fall, är sjukt sliten sen de två senaste dagarna.
I fredags var vi ute på krogen och röjde som slutade ungefär halv 3 på lördagmorgonen, sen efter en lång promenad hem så fick jag ett par timmars sömn innan jag och Eve tog oss en promenad till friskis eftersom att jag skulle hjälpa till och städa där. Stort tack till Eve som hjälpte till så vi skulle komma därifrån någon gång!
Sen när vi kom hem spenderade jag ett par timmar med Eve och Issa tills Eve skulle hem igen. Issa stannade ett par timmar till och de timmarna spenderade vi på balkongen i det sköna vädret ^^
Efter att Issa hade stuckit fick jag ta en snabb städrunda i lägenheten för att sedan gå en långrunda med Issy och lämna henne hos pappa och åka till jobbet. Jobbade till halv ett (!) och va svinigt trött när jag skulle hem igen, men jag fick i alla fall ihop 500 kronor ^^ efter att taxin släppt av mig hemma och jag är påväg till dörren så hör jag någon säga "ursäkta, men kan du släppa in mig till min flickvän där inne?" whaat tänker jag eftersom att Philip hoppar ut ur buskarna... liksom på araby? då ska man inte göra så xD Men i alla fall så kom han hem tidigt för att vara med mig vilket är skönt ^^
imorse efter lite tjabb för att han inte orkade gå till Dalbo som ligger tio minuter bort (liksom vafan) -.-
Så tog vi oss i alla fall till Netto där vi kunde handla lite riktig frukost för en gångs skull (lugn mamma, jag har toapapper:P) myspys med en riktig hotellfrukost och en städad lägenhet är riktigt skönt faktiskt ^^ och att dessutom ha 400 kvar efter att ha handlat mat är guld värt!
Igår när jag var barnvakt fick jag också känna en av dom underbaraste känslorna i världen. Johan hade varit rädd för åskan som har varit i Växjö dom senaste dagarn och när Filip tappade en leksakspistol i trappan så trodde han att det var åskan. Han blev jätterädd och helt förtvivlad (inte detta som är underbart) men att han sprang mot mig och vägrade släppa mig sen var av någon anledning väldigt skönt. Att känna sig behövd och att vara den som kunde trösta och lugna ner var en känsla som jag alltid velat ha. Dock har jag inte den så ofta eftersom att det inte är någon som behöver mig, inte på det sättet i alla fall.
Den dagen Philip är redo och vi har livet som anses bra för ett barn att växa upp i kommer vara den lyckligaste dagen i mitt liv.
Semper Fi
Usch vilken lång tid! Aja jag hoppas dagen blir trevlig i alla fall, är sjukt sliten sen de två senaste dagarna.
I fredags var vi ute på krogen och röjde som slutade ungefär halv 3 på lördagmorgonen, sen efter en lång promenad hem så fick jag ett par timmars sömn innan jag och Eve tog oss en promenad till friskis eftersom att jag skulle hjälpa till och städa där. Stort tack till Eve som hjälpte till så vi skulle komma därifrån någon gång!
Sen när vi kom hem spenderade jag ett par timmar med Eve och Issa tills Eve skulle hem igen. Issa stannade ett par timmar till och de timmarna spenderade vi på balkongen i det sköna vädret ^^
Efter att Issa hade stuckit fick jag ta en snabb städrunda i lägenheten för att sedan gå en långrunda med Issy och lämna henne hos pappa och åka till jobbet. Jobbade till halv ett (!) och va svinigt trött när jag skulle hem igen, men jag fick i alla fall ihop 500 kronor ^^ efter att taxin släppt av mig hemma och jag är påväg till dörren så hör jag någon säga "ursäkta, men kan du släppa in mig till min flickvän där inne?" whaat tänker jag eftersom att Philip hoppar ut ur buskarna... liksom på araby? då ska man inte göra så xD Men i alla fall så kom han hem tidigt för att vara med mig vilket är skönt ^^
imorse efter lite tjabb för att han inte orkade gå till Dalbo som ligger tio minuter bort (liksom vafan) -.-
Så tog vi oss i alla fall till Netto där vi kunde handla lite riktig frukost för en gångs skull (lugn mamma, jag har toapapper:P) myspys med en riktig hotellfrukost och en städad lägenhet är riktigt skönt faktiskt ^^ och att dessutom ha 400 kvar efter att ha handlat mat är guld värt!
Igår när jag var barnvakt fick jag också känna en av dom underbaraste känslorna i världen. Johan hade varit rädd för åskan som har varit i Växjö dom senaste dagarn och när Filip tappade en leksakspistol i trappan så trodde han att det var åskan. Han blev jätterädd och helt förtvivlad (inte detta som är underbart) men att han sprang mot mig och vägrade släppa mig sen var av någon anledning väldigt skönt. Att känna sig behövd och att vara den som kunde trösta och lugna ner var en känsla som jag alltid velat ha. Dock har jag inte den så ofta eftersom att det inte är någon som behöver mig, inte på det sättet i alla fall.
Den dagen Philip är redo och vi har livet som anses bra för ett barn att växa upp i kommer vara den lyckligaste dagen i mitt liv.
Semper Fi
Kommentarer
Trackback
