Hatar när det inte räcker att göra sitt bästa. Hur man än gör så räcker man inte till. Jag har inte tid att fixa lägenheten, jag fick ig på provet (tillsammans med mer än hälften av klassen) Roger sa att jag inte skulle det som en katastrof för jag låg bara typ ett poäng under g men det är svårt att inte ta det som en katastrof när allt redan känns som en katastrof. Hoppas att jag får göra en kompletteringsuppgift i alla fall.
Jag räcker verkligen inte till åt nåt håll just nu. Sitter i skolan och håller på att börja gråta. Satt och storgrät igår för att Philip spillde oboy på mina böcker och för att jag helt inte har tid eller råd att göra nåt åt det. Önskar att jag slapp göra allt just nu. Jag har inte haft någon tid alls för mig själv på ... ne jag kan inte ens minnas när. För varje gång jag har "ensamtid" så tvingas jag sitta och plugga.

Önskar att jag bara kunde skita i allt men det går inte. Tänk att en enda grej kan få allt att kännas så tungt.