Detta inlägget är inte till jenka, issa. lana, lovisa, ewe, hanna lr vem som nu skulle kan tänkas läsa min blogg.
Detta är till min egen älskling.

Jag önskar att jag kunde förklara för dig hur hemskt det känns att du inte kommer vara min snart. Jag skäms nästan över att önska att du inte kommer med i armén. Men du vet att jag hoppas det för egen del och att jag för din del hoppas på att du kommer med. Men att du kommer lämna mig en gång till... jag står inte ut med tanken. Vi har inte det bästa förhållandet i världen, men det du inte förstår är att du är min bästa vän. Jag har inte heller insett det förrän nyligen. Om jag har problem med nåt så är du den första jag går till, om jag är sjuk vill jag ha dig vid min sida som du vet att jag alltid finns för dig. Jag önskar att vi hade det bättre och att du kunde vara min alltid. Men tyvärr måste du leva upp till din dröm. Vem vet, om vi båda är singlar när jag går ut skolan kanske vi kan pröva igen, jag vill ju ändå gå på college. Då kanske vi båda är mogna för ett förhållande, men då måste du anstränga dig. Brev och inte internet, jag är gammalmodig av mig, men det är det bästa jag vet att få ett brev lr en present på posten. Framtiden är som den är antar jag.

Gud va svårt det är att skriva detta utan att börja lipa. Känner mig som värsta crybaby, usch. Jag vill vara stark. Men jag känner mig inte stark.

Jag klarar mig utan dig, men det kommer vara den skummaste och jobbigaste känslan i världen att prata med dig och att du inte kallar mig älskling, säger hur mkt du älskar mig, säger hur vacker jag är.
Det är ju det jag älskar med dig. Hur du får mig att känna mig.
Därför kan jag inte ritkigt tänka mig hur det kommer bli. Min bästa vän flyttar, jag kommer vara "bara kompis" med min pojkvän och jag kommer sakna dig. Jag kommer sakna dig så satans mkt.
Men allt är så fel här, allt med svartsjuka och skit. Och ibland tänker jag att det skulle vara bäst att göra slut. Men sen träffar jag dig och inser att jag verkligen inte klarar av det. Jag vet inte hur jag ska klara av att göra det överhuvudtaget:(

Nu har vi varit ihop i tio månader, och förhoppningsvis når vi ett helt år tillsammans, du är min stora kärlek och även om vi är unga vill jag inte släppa dig. Jag vill inte vara utan dig igen.

Så mkt vi har sagt som vi inte hinner med. Men idag ska vara en glad dag. Jag har massa fint planerat. Vi ska ha hundvakt, äta fin middag, spela biljard, gå på en promenad och kanske gå på bio om vi hinner. Jag älskar dig mer än allt annat. Jag vet inte hur jag ska uttrycka vad inte alla ser och inte vet. Du finns överallt i mitt liv, i mina drömmar, i mitt allt.

past is past
future is future
now is now
now is us
us is love
love is forever?




Hur kan man missa att jag har varit lycklig i dina armar?


P<3L ?