Hm, en tanke slog mig. Mitt liv funkar...?
Man kan ju tro att det ska röra ihop sig helt just nu, men det gör det inte.
Visst jag saknar Philip. Ibland kan jag till och med komma på mig själv med att bara sitta och tänka på hur det kunde vara. Nästan så att jag kan känna honom då. Sista dagarna fattade han inte varför jag tog på honom så mkt (misstolka inte) men nu i efterhand när han inte är här så kan jag fantisera och komma ihåg exakt hur hans armar, bröstkort, rygg, mage känns. Det gör det lättare på vissa sätt och svårare på vissa. Det är lättare när man känner att man kommer ihåg, men saknaden efter det kan också bli större.

Men allt annat i mitt liv, jag väntade mig nästan att det skulle falla ihop nu när allt blev så mkt. Men det är lugnt med bajsen, visst folk får anpassa sig lite efter min livsstil men det får dom leva med. Jag jobbar och går i skolan precis som vanligt, jag har blivit till och med bättre på att hålla ordning hemma. Flytten är i full gång, övningskörningen ska börja.
Idag började jag dagen med en promenad med issy, sen in och ge henne mat medan jag fixade te, rostmacka med ägg och en skål fil till mig själc (vad har hänt med mig?!:O)

Har bestämt mig för att ta tag i livet? Omedvetet?
Jag har till och med börjat använda stop och väx igen! Herregud:O


Ah men så länge förändringen är positiv så (:

Ne nu kallar träning och sen duschen innan nästa promenix^^

Philip Derek Benjamin Waite <3


Yours With Love Always/Lina